Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-26 05:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-kerstin-holmer/

Familj

Till minne: Kerstin Holmer

Kerstin Holmer, Falun, har avlidit 86 år gammal. Närmast anhöriga är maken Matts och barnen Lisa, Agneta, Magnus och Cecilia med familjer. Alla var de det bästa som livet gett henne och värda all tid och kärlek. 

Kerstin växte upp på en bondgård i Ångermanland invid Dals kyrka. Hon följde gärna sina farföräldrar, komminister och fru Fröst, till kyrkan och där föddes den kärlek till sång och musik som kom att prägla hennes liv. ”En sångfågel var hon”, säger bror Jan. Som gymnasist i Sollefteå sjöng Kerstin ”Heidenröslein, Röslein, rot …” så väl att en åhörare Matts Holmer uttryckte sin beundran – ja, mer än så!

När de gifte sig i Dals kyrka sommaren 1956 fanns deras hem i Göteborg där Kerstin utbildat sig till arbetsterapeut och Matts valt att fullborda sina medicinstudier. Medan familjen växte flyttade de till Gävle och Östersund. En läkartjänst på Söderfors bruk fick familjen att bryta upp än en gång.

Det var på det traditionsenliga julfirandet på brukets äldreboende våra vägar korsades två år senare. Vi sjöng in julen och den vackra sopranen som ledde oss var Kerstin. 

Kerstin var gästfri och generös. Köksdörren hos henne, intill skolan, stod öppen. Dit kunde våra barn springa, hon blev glad och visste alltid råd. 

Lyckliga omständigheter ställde det så att våren 1977 var vi alla Falubor. Kristinekören i Falun fick ett uppskattat tillskott i sopranstämman. Kerstin var också solist.

På Falu lasarett var Kerstin uppskattad av arbetskamrater och patienter, både i sitt yrke och som sångfågel med Börje Lind som pianist. Tillsammans med vännen Sterner Roll på dragspel besöktes i många år äldreboenden, senare genom engagemang i Seniorkören och SPF. 

Dalafonden för cancersjuka hade i Kerstin en trogen medarbetare i mer än tjugo år. Hon skydde inga besvär och skötte sekreterarsysslan i fondens vänförening.  

Allt Kerstin rörde vid blev vackert! Hennes flitiga händer vilade sällan. Med samma lust och smak broderade hon, dukade till fest, planterade en ros. Det vackra hemmet i Boda bär vittne och många kära minnen att bevara. 

Ett liv har blommat och burit sin frukt 

och kvällen har kommit med frid. 

Ur ”Syster Död” av Margareta Melin