Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-28 10:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-kerstin-meyer/

Familj

Till minne: Kerstin Meyer

Hovsångerskan, professor Kerstin Meyer, Stockholm, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 92 år. Hon efterlämnar släkt och vänner.

Det fanns en tid då svenska operasångare gärna visade upp sig i landsortens folkparker, gärna med hjälp av tidningen Folket i Bild. Det gällde att få ut den klassiska musiken. En vårkväll 1956 satt jag som 12-åring stum av beundran i Bergeforsens Folkets park när mezzosopranen Kerstin Meyer skulle framträda. Hon hade blont hår, tjusiga skor, en underbar blommig klänning och var stjärnan för dagen i Sverige.

Kerstin föddes i Stockholm som dotter till Olof och Anna Meyer. Efter studentexamen 1948 sökte hon i smyg in till Musikaliska akademien, blev elev till Arne Sunnegårdh för att sedan gå vidare till Operaskolan. 1952 debuterade hon som Acuzena mot Set Svanholm i ”Trubaduren” på Kungliga Teatern, men det var som Carmen hon fick sitt genombrott 1954. Kerstin var som klippt och skuren för rollen med sin granna apparition, sitt temperament och sin sensuella röst i Göran Genteles och Sven X-et Erixsons färggranna uppsättning.

Hon sjöng även i 1900-talsrepertoaren: Rosenbergs ”Hus med dubbel ingång” 1970, klockarfrun i ”Jenufa” 1972, grevinnan Geschwitz i Sverigepremiären av ”Lulu” 1977 mot en lysande Laila Andersson och mycket annat.

Redan från slutet av 50-talet hörde utländska scener av sig – Berlin, Hamburg, Metropolitan, Covent Garden, München och Glyndebourne. I Salzburg sjöng hon Magdalena i ”Mästersångarna” under von Karajan, i Bayreuth Brangäne mot Birgit Nilssons Isolde under Karl Böhm och på La Scala Klytämnestra mot Nilsson. Tyvärr infann sig på 60-talet en röstkris som medförde ett oskönt vibrato. En strupcanceroperation släckte den sångliga lågan i samma veva som hon blev rektor för Operahögskolan i Stockholm 1984.

Kerstin Meyer utnämndes till hovsångerska och ledamot i Musikaliska akademien 1963, mottog Litteris et Artibus 1975, Brittiska imperieorden av drottning Elisabeth II 1985, Illis quorum 1994 och Medaljen för tonkonstens främjande 1999.

2013 gjorde hon storstilad comeback på Malmöoperan i talrollen Madame Armfeldt i Sondheims ”Sommarnattens leende” och inhöstade kvällens längsta applåd.

Kerstin tillhörde ”järngänget” från Operans 1950-tal och var från 1974 gift med kulturjournalisten Björn Bexelius som avled 1997. Hon sjöng även Fricka i ”Valkyrian” på min debut 1972, en av Sunnegårdhs sex elever i den föreställningen.