Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-28 05:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-kurt-stern-4/

Familj

Till minne: Kurt Stern

Kurt Stern, Stockholm, har som tidigare meddelats lämnat oss vid en ålder av 83 år. Närmast anhöriga är hustrun Karin och barnen Johan, Lisa och Peter med familjer.

Kurt föddes i Wien 1937 i en familj med judisk bakgrund. De var aktiva socialdemokrater och 1938 tvingades föräldrarna fly till Sverige. Genom sina politiska kontakter släpptes de in i Sverige. Som judar hade de antagligen inte varit välkomna.

Redan som femtonåring började Kurt arbeta, som djuptrycksmontör på Bonniers och fick sitt första chefsjobb som ansvarig för fackets boklåda. Sedan bar det av till Brunnsviks folkhögskola, där Kurt introducerade jazzen för sina kamrater.

1963 anställdes Kurt på ABF där han blev chef, studieombudsman, för ABF i Stockholm. Det var ett jobb han var som klippt och skuren för. Under Kurts ledning blev ABF-huset på Sveavägen ett hus som sjöd av kultur. Det var föreläsningar, kryddade med samtal, och studiecirklar. Det är i ABF-huset det händer. Det är dit man måste gå för att få del av det nya inom konst, litteratur och musik. Detta var i hög grad Kurts förtjänst. Han var en central person i Stockholms kulturliv.

Som folkbildare stod Kurt för en attityd som inte alltid varit självklar inom folkbildningen. Han var lyhörd och öppen inför det nya. Det gällde att lyssna och pröva sig fram. Han litade på sitt eget omdöme, men var prestigelös. Han ville inte auktoritärt lära ut uppifrån utan inspirera till möten och nya bekantskaper. Han ställde frågorna och reflekterade över de möjliga svaren. Hur ska vi leva våra liv?

Kurt hade svårt för det här politiska käbblet, där det gällde att till hundra procent försvara en ståndpunkt. Men han tvekade inte ta ställning när det var viktigt, som när han beslutade att förintelseförnekaren Faurisson inte var välkommen i ABF-huset.

Kurt var en stadsmänniska. ”Naturen är ful jag behöver asfalt under mina sulor.” Utan stadens larm blev han stressad. Det var människorna som var det centrala. Han brydde sig, han var en vän, intresserad inte bara av sig själv.

Nu när mörka krafter åter gör sig breda tänker vi på Kurt och stärks i vårt arbete för folkbildningen i Stockholm.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt