Färdvägen var tidigt utstakad. Lars far var sjömanspräst i Dunkerque och Antwerpen. Intresset för sjöfart och havet blev från ungdomsåren livsavgörande. Han deltog i arbetet inom kyrkorna och praktiserade två år i början av 60-talet på konsulatet i Rouen som då var en betydande sjöfartsstad. Efter återkomst till Sverige blev det inte så oväntat UD, först med placering i det oroliga Kongo och därefter i Hamburg. 

UD hade fram till 1985 ett ansvar som inspektionsmyndighet för sjöfarten. Att färdvägarna för import och export fungerade väl var då som nu grunden för vårt välstånd. 

Då UD:s museinämnd 2013 inledde ett samarbete med bland annat Sjöhistoriska museet för att dokumentera den sjöfartskonsulära verksamheten blev Lars medverkan av avgörande betydelse. Han var en av få som då initierat och självupplevt kunde berätta om denna epok i utrikesförvaltningens historia. Lars var därtill en god iakttagare, berättare och stilist.

Lars karriär, med hustru Ann-Marie och två döttrar, gick vidare med placeringar i Palma de Mallorca, Leningrad, Prag och Bryssel, sedan åter Kongo, nu Zaire, där oron upplevdes på mycket nära håll. Efter några år blev Lars utnämnd till ambassadör i Nigeria med ansvar även för grannländerna Benin, Togo, Ghana och Niger.

Som chef var Lars mycket uppskattad. Hans goda ledaregenskaper, generositet och värme kom särskilt väl till pass under åren som ambassadör i Lagos, 1997–2002, där han hade att verka i en stundtals påfrestande miljö. Lars hade ändå alltid tid för sina medarbetare och tillsammans tog de sig an många utmaningar som en ambassad fjärran från hemlandet har att hantera. 

Vi kollegor kan samfällt konstatera att Lars varit precis rätt person i denna ofta tuffa bransch. Det förtjänar erinras om att utrikestjänsten också kan innebära faror, påfrestningar av många slag, inte minst för familjerna. Samtidigt krävs en ständig beredskap att inskrida för svenska intressen. Detta var för Lars en självklarhet. Den statliga belöningsmedaljens ord om nit och redlighet är synnerligen träffsäkra när det gäller honom. Han var klok, kunnig, orädd och empatisk.

Vi är tacksamma för många års vänskap. Våra tankar går nu till Ann-Marie, Karin och Cecilia.