Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 08:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-lars-olof-larsson/

Familj

Till minne: Lars-Olof Larsson

Professorn i historia Lars-Olof Larsson, Växjö, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 85 år. år. Närmast anhöriga är makan Lena samt dottern Elisabet och sönerna Gunnar och Björn med familjer.

Ibland kan några ark papper säga mycket om en livsgärning. De svenska bibliotekens gemensamma katalog Libris har registrerat 190 böcker och artiklar på Lars-Olof Larsson. Om man följer dem från början avtecknar sig ett idogt, målmedvetet arbete som skulle bära riklig frukt. 

Det börjar 1962 med Algutsboda sockens äldsta historia, sedan det danska anfallet mot Värend 1612 och vägar och förbindelseleder i Värend fram till 1600-talets slut. Han disputerade på avhandlingen ”Det medeltida Värend” 1964.

På 1970-talet blev hela Småland hans verksamhetsfält. Han skrev om kolonisation och befolkningsutveckling i det svenska agrarsamhället 1500‒1640, men skildrade också Växjö stift under 800 år för en bredare publik. 

Under 1980-talet vidgade han sitt forskningsfält till hela Sverige. Han skrev om bönder och gårdar i stormaktens skugga 1625‒1750.

Han blev läroboksförfattare 1985 och hörde till de första skribenterna när Populär Historia grundades 1991. Han hade förmågan att fånga och skildra människoöden som sade mycket om sin tid, som den driftiga godsägaren Sofia Drake och hennes släkting Ulrika Eleonora Stålhammar, som klätt ut sig till man, tjänat som soldat under Karl XII och gift sig med en annan kvinna.  

Lars-Olof Larsson lämnade sin tjänst 1995 för att forska och skriva på heltid. Två år senare benade han ut Kalmarunionens trassliga historia för den läsande allmänheten. Det blev upptakten till en av de viktigaste populärvetenskapliga trilogierna som svenska historiker skrivit i modern tid – ”Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?” fick Augustpriset 2002, och följdes av boken om Vasasönerna 2005.

Lars-Olof Larsson hörde till förgrundsgestalterna när allt fler ville veta allt mer om vad som varit. Förmågan att omvandla inträngande forskning till inspirerande folkbildning är få förunnad. Saknaden efter Lars-Olof Larsson är stor, men hans föredöme borde kunna inspirera yngre humanister att förena djup och bredd.