Lars var född i Falkenberg men flyttade som barn med sina föräldrar till Göteborg, där han tog studenten på Samskolan 1941. Han blev jur kand. i Uppsala 1947 och satt därefter ting i födelsestaden Falkenberg. 1950 började han sin domarutbildning i Hovrätten för Västra Sverige. 1967 utnämndes han till hovrättsråd och sedermera vice ordförande på avdelning.

”En god och beskedlig domare är bättre än en god lag” är en av de domarregler som tillskrivs Olaus Petri och som alltjämt finns intagen i Sveriges Rikes Lag. Lars var den gode och den i bästa mening beskedlige domaren personifierad; en förebild för flera generationers domare.

Lars började tidigt intressera sig för friidrott. Bästa grenen blev löpning 400 meter. Hans ögon lyste varje gång han fick tillfälle att berätta, att han sprungit den sträckan under 50 sekunder på kolstybb med den tidens spikskor.

Lars ägnade sig också åt tennis och golf. I åtskilliga år var han ordförande i Göteborgsjuristernas tennisklubb, som hade regelbundna utbytesturneringar med domare och advokater i London. Han var i mångt och mycket lik en engelsk gentleman och med sin vänliga, humoristiska och kultiverade framtoning blev han mycket uppskattad i Londons nobla juristkretsar.  Bland de idrottsliga meriterna måste också nämnas att han var fotbollsmålvakt i hovrättens korplag ända tills han var i 55-årsåldern. 

Lars och Thorgerd träffades av en slump 2008 i Kaffestugan Lyckan i Delsjöområdet. De gifte sig 2014 i Onsala kyrka. Bröllopet uppmärksammades påpassligt av massmedierna. I en intervju i Göteborgs-Posten förklarade Thorgerd att ”vi har varit förälskade från första stund”. På samma tidnings förstasida fanns rubriken ”Det är aldrig för sent för kärlek”. En vacker bild på Lars och Thorgerd bekräftade påståendet.

Ramses, som han tyckte om att bli kallad, lämnar efter sig ett stort tomrum men också många underbara minnen för anhöriga och vänner. Minnen är färdiga drömmar.