Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-31 15:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-lars-ungerth/

Familj

Till minne: Lars Ungerth

Lars Ungerth, Göteborg, vital som få in i det sista, har efter drygt 93 händelserika år lämnat oss – familj, släkt och många vänner. Närmast anhöriga är livskamraten Lena Thulin, barnen Louise, Cilla och Janne, åtta barnbarn samt barnbarnsbarn.

Lars föddes i Göteborg. Barndomens somrar tillbringades vid västerhavet, och kärleken till salta hav och båtliv följde honom under hela långa livet. Efter studentexamen sökte sig Lars till Flygvapnet, där han avlade reservofficersexamen. Heltidstjänsten avslutades efter en tid, men spaningsflyguppdrag togs någon månad om året ända fram till 1959.

Efter en juris kandidatexamen 1952 och bröllop med Jorunn, som han träffat under Uppsalatiden, började Lars sin yrkesbana i svärfaderns handelshus Jan Liebig Ltd. Han blev en vittberest och erfaren affärsman, småningom företagets vd, inriktad på internationella affärer.

Dessutom fanns tid och ork för annat: Styrelseuppdrag inom SEB i Göteborg, Jan Liebig Ltd och Ekman Liebig AB, Fondmetall, Profura AB, J Ungerth AB med flera, generalkonsul för Senegal, helhjärtat engagemang i styrelsen för The Royal Bachelors' Club, varav som ordförande 1990–1996, och i Stora Amarantherorden i Göteborg. Allt under intensivt arbete med drift och utveckling av företaget, resor privat och i tjänsten och glatt umgänge med familj och vänner.

Dock var inte Lars vuxenliv en ständig fest utan det innehöll också mörka moln. Inom privatlivet och familjen inte minst under tiden före och vid hustru Jorunns bortgång och några år senare dottern Maries. Men även då, eller kanske särskilt då, hade Lars den kraft som fordrades. Kraft att stötta, lindra sorg, förtröstansfullt förmedla hopp.

Under senare år blev Marstrand sommarbas, tillsammans med livskamraten Lena och en stor vänkrets.

Livet som Lars vän var ett äventyr. Han skänkte sann omtanke, esprit och glädje. Och ägde en enastående förmåga att se och lyssna till andra människor, i alla åldrar och från skilda bakgrunder. Med en betydelsefull klangbotten av allvar – ”det finns många skikt i tillvaron”. En insikt, tidigt förvärvad, som gjorde honom genuint fylld av tacksamhet över att ha kunnat skapa ett långt och gott liv. Vilket Lars vackert och återkommande sammanfattade i flera av sina tal genom åren: ”Vi har förmånen – att få leva på nådens yttersta spets”. Hur vederfars man då denna nåd? Lars hade ett svar: ”Allt avgörs av tre t:n – tur, tillfälligheter och timing.”