Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-lasse-sandlin/

Familj

Till minne: Lasse Sandlin

Sportjournalisten och tusenkonstnären Lasse Sandlin, Stockholm, har avlidit efter en kort tids sjukdom. Närmast anhöriga är systern Pia, sonen Mikael, döttrarna Lena och Emelie, sex barnbarn, samt ett oräkneligt antal vänner. Lasse blev 76 år.

Pennan var hans signum, och Sportbladet hans själ. Han älskade idrott lika mycket som musik, teater och litteratur. Att ha Lasse som vän var en ynnest, och det är ofattbart att han ryckets ifrån oss så hastigt.

Jag lärde känna Lasse när jag i början av 1970-talet klev in i Stockholms tidningsvärld. Obekant med det mesta, Lasse såg vilsenheten och erbjöd snabbt en plats i Aftonbladets klassiska korplag, att min hemvist var den stora morgontidningen saknade betydelse.

Tidigt på morgonen, i ur och skur samlades vi på någon grusplan för att visa våra konster. Lasse, med sin känsliga vänsterfot, dyrkade upp försvar i bästa Nacka-stil. Han var skolad i Hofors bakom ”Hofors-Lasse”, Lasse Eriksson (1926–1994), proffs i Frankrike på 1950-talet.

Hofors hade ett rikt idrottsliv på den tiden, skildrat av Roland Sandlin, brukstjänsteman men även radskrivare för Gefle Dagblad. Med tiden lotsades även sonen Lasse in på GD:s redaktion, signaturen ”Sandy” blev snabbt känd och 1966 gick flyttlasset till huvudstaden och Aftonbladet.

Bland alla idrotter han skildrat tror jag att kärleken till fotbollen intar en särställning. Lasse trivdes lika bra på en VM-final i fotboll, som på Kanalplan i Stockholm, som åskådare till Hammarbys flicklag. Söderlaget var Lasses favorit alla årstider.

Men Lasse var inte bara idrott – han var så mycket mer. Nils Ferlin var en favorit i litteraturens värld, men där fanns många fler. Inom musiken var spännvidden enorm. In i det sista hade han hoppats kunna närvara vid en irländsk afton på restaurangbåten Nordens Ljus i i Klara sjö.

Lasse lämnade egentligen aldrig Aftonbladet. I Sportfrågan och Kryss & Quiz fortsatte han underhålla läsekretsen långt efter sin pensionering. Hans fotbollsquiz var en given höjdare när gruppen Vi lirare samlades för att djupa dykt i det fria fältets schack.

Lasse grep in i mitt liv en andra gång då han tog med mig i ett nybildat promenadgäng av pensionärer med samling vid Slussen. Våra vandringar genom Stockholms gator blev efter hand en bok, ”Promenera mera – liten klokbok för gubbar som vill må bättre”.  Lasses Bit för bit, en frågesport i fem steg, var ett mycket uppskattat inslag.

Som få, ja som ingen, utstrålade Lasse värme och medkänsla, hans aptit på livet släcktes nu alldeles för tidigt. Det gör ont.