Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 06:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-lena-spangberg/

Familj

Till minne: Lena Spångberg

Lena Spångberg, Stockholm, har avlidit i en ålder av 55 år. Närmast anhöriga är mamma Monica Rolander med maken Berny, storebror Leif samt vänner och arbetskamrater.

Sensommarens augustihetta vibrerade i hela huvudstaden och värmde upp den stora sjukhussalen. Lena hade samlat oss till en sista fest. Blommor, tårta och vin. Kramar, tårar och skratt. Från ett piano kom Lenas favoritsånger och undertecknad sjöng. Familj och vänner flockades kring sjukbädden.

Det var något ovant, osvenskt och högtidligt över hela situationen. En avskedsfest. En minnesstund. Ett farväl. Hjärtat ville brista av allt man ville hinna säga. Det var som i en gammal fransk, sorgeglad film där alla sjunger, dansar och skålar med varandra i slutet. Färgglada ballonger stiger upp mot himlen och svävar bort över hustaken mot en solnedgång till filmmusiken och eftertexterna. ”Le Fin”.

Självständiga och viljestarka Lena föddes 1963 i Hässelby och drömmen om att stå i en klädbutik förverkligades tidigt. Lena fick ett eget hem i unga år som blev hennes borg, fyllt med antikt och loppisfynd. Var det en slump att någon hade sprejat orden ”Ge och du ska få kärlek!” på husväggen mittemot hennes port? Mottot blev Lenas. Hon gav och fick kärlek. 

Hon behärskade mötet med kunderna i kassan, den snabba servicen och leendets konst. Hon löste alla knutar och problem där hon jobbade på stans biografer, teatrar, konserthus, bad och pubar. Eller på Patientnämnden som kamratstöd, för dem som livet inte alltid varit lätt för.

Lena fick ut oss andra på bio, teatrar, konserter och festivaler. Hon ville vara bland vänner och där allt hände. Livet var en fest och vi var alla inbjudna, sa hon med ett skratt, en generös famn, en själsstyrka och en livslust som inte ens knäcktes av sjukdomen.

Men filmen och festen tog slut. Publiken gick ut i storstadens ljus och värme. Alla hade berörts av det där sista mötet. Den dagen fanns Lena bland oss. Imorgon skulle hon vara borta. Nu är Stockholm mycket fattigare, tystare och tråkigare.