Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-lennart-enerback/

Familj

Till minne: Lennart Enerbäck

Lennart Enerbäck, Göteborg, har avlidit i en ålder av 88 år. Hans närmaste är hustrun Ruth samt barnen Anders, Magnus och Charlotta. 

Lennart Enerbäck föddes 1932 i Falköping. Han disputerade vid Göteborgs universitet 1966 på avhandlingen ”Studies on mast cells”, blev docent i patologi samma år, utnämndes till professor tillika överläkare i patologi vid Linköpings högskola 1971 och 1979 till en motsvarande tjänst vid Göteborgs universitet. 

Mastcellen är en särpräglad celltyp som utlöser allergiska reaktioner och livshotande anafylaktisk chock. Han visade att det finns två typer av mastceller, i bindväv respektive slemhinnor. Mycket av hans fortsatta forskning rörde mastcellernas roll vid inflammation och allergi, där han tidigt blev internationellt erkänd. 

I Linköping startade Lennart en ny institution och rekryterade tidigare institutionskollegor med egna forskningslinjer. Med insikt och särskilt intresse för cellulära mätmetoder byggde han upp en modern, välutrustad och effektiv institution med god studentundervisning och mycket framgångsrik forskarutbildning. 

I Göteborg gavs Lennart tunga ledningsuppdrag såsom prefekt för universitetets institution för laboratoriemedicin, verksamhetschef för Sahlgrenska sjukhusets laboratorium för klinisk patologi och cytologi, och som områdeschef för sjukhusets laboratoriemedicinska verksamheter. 

Lennart anlitades av Statens medicinska forskningsråd som mångårig ordförande i prioriteringskommittén för morfologi, och en period även som styrelseledamot, samt senare av Vetenskapsrådet för att utvärdera stamcellsforskningen. 

Både i Linköping och i Göteborg var Lennart ordförande i fakultetens forskarutbildningskommitté. Hans klarsynthet och goda omdöme togs ofta i anspråk av fakultetsledningarna, då de behövde råd i svåra frågor. Han genomförde sina uppdrag med oväld. Hans bidrag till medicinsk forskning är betydande. Vi känner stor uppskattning och beundran för hans helgjutna insats och minns honom som en god och generös människa.