Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-23 22:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-lennart-wolff/

Familj

Till minne: Lennart Wolff

Lennart Wolff, Stockholm, fd vice vd i bokförlaget Natur & Kultur, har avlidit strax före sin 84-årsdag. Närmast anhöriga är sonen Benjamin och dottern Rebecka med familjer. 

Rätta artikel

Lennarts gärning som bokförläggare var bred. Den präglades av kvalitet och kringsyn. Som kollegor och vänner har vi haft glädje av Lennarts föredöme som förläggare och hans humana personlighet. 

Efter examina i Västerås och Uppsala kom Lennart till Svenska Bokförlaget och Almqvist & Wiksell (1960–1979), där han bland annat arbetade med uppslagsverket Focus. När Lars Almgren tillträdde som vd för Natur & Kultur knöt han Lennart Wolff till förlaget som chef för rörelsegrenen Allmänlitteratur för att väcka upp den ur dess träda (1980). 

En av uppgifterna blev att ge nytt liv åt förlagets klassikerserie ”Levande litteratur”, en förnyelse som fick särskild tyngd genom Ingvar Björkesons tolkningar av Dante, Ovidius, Vergilius, Homeros med flera genuina klassiker. De flyttades in i en smidig och tidlös svenska. 

Lennart anknöt också till förlagets 30-talsintroduktion av psykoanalysen och började utge ”psykodynamiska” författare som Clarence Crafoord och Johan Cullberg. Samlade verk av Jung och Freud kunde samsas i förlagets kataloger och deras anhängare i korridorerna. Nyöversättningen av Freuds samtliga verk, under medverkan av praktiskt taget alla tillgängliga sakkunniga, var en kulturgärning som Lennart övertygade stiftelsen Natur & Kultur om att man skulle åta sig. 

Det finns mycket att säga om denna utgivningsmöda som inte får rum här. Man kan bara peka på spännvidden, från Jujja Wislanders Mamma Mu till Hédi Frieds oumbärliga dokumentering av de europeiska judarnas förintelse – och överlevnad. Också de samsades väl på utgivningslistorna. Efter sin pensionering engagerade sig Lennart Wolff alltmer i utgivning av judisk litteratur. Han har del i förtjänsten av att Aaron Isaac, ledare av den första judiska grupp som tilläts verka i landet utan att konvertera, fick röst på svenska med sina ”Minnen”. Också det en kulturgärning. 

Vi är tacksamma för att ha varit samtida med Lennart. På senare tid träffades vi ett par gånger om året i (skratta inte nu) ”De Efterklokas Förening för allvar och skämtan”. Det verkade som om Lennart inte hade något emot den kombination av självsäkerhet och anspråkslöshet som namnet antyder. Vi tar farväl av vår kloke vän.