Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 08:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-lilly-hansson/

Familj

Till minne: Lilly Hansson

Tidigare riksdagsledamoten och landshövdingen Lilly Hansson, Umeå, har avlidit, 92 år gammal. Hon efterlämnar närmast sonen Per med familj, samt barnbarn.

Rätta artikel

Yrkesmässigt kom jag, på respektfullt avstånd, att följa Lilly Hansson en stor del av hennes politiska karriär.

Jag kom till Folkbladet lagom att se henne, politiskt tämligen oprövad, väljas in i riksdagen 1970 och jag fick gratulera henne till invalet i socialdemokraternas partistyrelse ett par år senare, liksom till upphöjelsen till gruppledare i riksdagen 1982. Om jag gratulerade henne även när hon utnämndes till landshövding i Dalarna 1986 minns jag inte men hoppas verkligen att jag gjorde det.

Längre fram, så här års när vårsolen värmde, kom vi ofta att mötas på Strandpromenaden längs Umeälven. Stannade upp för en pratstund. Lilly Hansson hade alltid bestämda åsikter.

Hon var född vid samma älv, bara några mil längre upp. I en tidigt moderlös syskonskara på tio barn fick hon lära sig vad ansvar var. Redan som trettonåring  var hon vuxen nog för sin första pigplats, vilket trots allt hade åtminstone något bra med sig: ”Jag fick ju eget rum ... (Även om det bara var en alkov.)”

Men arbete inom sjukvården hägrade och som mentalskötare på Umedalen väcktes det fackliga intresse som i sin tur förde henne upp på socialdemokraternas riksdagslista.

Att komma till riksdagen ny och oerfaren var inte lätt. I början höll hon på att drunkna i allt som vällde över henne. Tills en äldre kollega sa till henne: Har du tänkt på att du faktiskt har en papperskorg också.

Sedan gick det bättre ... 

Som ny landshövding i Falun fick hon möta ännu en ny värld. Mottagningar, representation ... Men hon vann länsbornas hjärtan genom att tona ned det officiösa som av tradition omgav ämbetet. Svarade i telefon själv, bjöd på hembakt när delegationer kom i angelägna ärenden. Och drog sig heller inte för att gå med i förstamajtåget, fast hon som landshövding egentligen förutsattes vara opolitisk. 

Demonstrera på första maj fortsatte Lilly Hansson även sen hon återvänt till Umeå som pensionär. Hon sökte sig då till Kommunals avdelning; det var där hon tyckte sig höra hemma.

Med alla rimliga mått kunde hon vara nöjd med en klassresa som fört henne från pigskrubben till residenset. Men Lilly glömde inte var hon kom ifrån. Hon behöll sitt underifrånperspektiv och det var nog också den sidan hos henne jag gillade allra bäst.