Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 18:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-marianne-anderberg/

Familj

Till minne: Marianne Anderberg

Tv-producenten Marianne Anderberg, Lidingö, har avlidit, 86 år gammal. Hon efterlämnar sonen Thomas, barnbarnen Erik, Anna och Hugo samt svärsonen Johan Hedensiö.

Rätta artikel

Vi ser henne på en personalbild från 1956, som visar att hon var en av de första kvinnorna att forma det som senare skulle kallas SVT.

Hon var också en av de första att prägla vår vänskapskrets, som funnits under hela vårt liv. Där fick nytillkomna väninnor genom Marianne ta del av tv:s historia och dess händelser. Att Marianne dessutom med sann berättarkärlek och åtföljd av våra skrattsalvor levandegjorde människorna bakom radions kända namn, kan vi tacka hennes tidigare arbete vid Utlandsradion för.

En rubrik i Röster i Radio-TV från 1957 kallar henne för ”TV:s svala madonna”. Sval, ja kanske kunde hon uppfattas så. Men det gällde bara till det yttre. 

Ungdomens tidiga Londonresor satte tydliga spår hos Marianne. På hennes nattygsbord låg ”Winnie the Pooh”. En tidig tv-serie var hennes ”This is English” med Ian Dunlop! Hon var en riktig anglofil.

Det visade sig också i hennes karriär, som efter olika chefsjobb förde henne till några arbetsår i London och senare även till Unicef i NY. Till vår glädje landade hon slutligen som projektledare hos oss i Stockholm.

Med sin språkkänsla, humor och sitt lugna sätt var Marianne en god samtalspartner och - skulle man kunna säga - något av ”stormens öga” i häftiga diskussioner. Hon manövrerade med stil och elegans både på golfbanan och bland bridgeborden och hennes tebjudningar var små höjdpunkter med English touch.

Marianne drabbades hårt då hennes dotter Louise gick bort för två år sedan. Stor kraft gick åt till att försvara sig mot sorgen. Men ännu mer kraft och energi ägnade hon då sina barnbarn med stor glädje och stolthet. Själv gick hon inte fri från sjukdom. Hon blev allt skörare med åren, men hon höll stilen och aldrig att det märktes vıd våra sammankomster, den sista så sent som för några veckor sedan. 

Hon hade inte varit vår starka väninna, om hon inte så klart och som alltid rakt på sak, talat om att hon visste att hennes tid var begränsad.

Det var vi, som inte visste eller förstod att den skulle vara så kort.

En svensk lady har tagit farväl. 

”Puh - hur stavar man till kärlek,” undrade Nasse

”Man stavar inte till kärlek, man känner det,” svarade Puh.