Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 17:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-marianne-westerdahl/

Familj

Till minne: Marianne Westerdahl

Marianne ”Majsan” Westerdahl, Täby, har avlidit i en ålder av 77 år. Hon efterlämnar sönerna Kalle och Claes med familjer.

Min lekkamrat och allra bästa vän sedan 70 år finns inte mer.

Majsan föddes på Murarvägen i Abrahamsberg, Bromma. Mellan Murarvägen och Rörläggarvägen, där jag bodde, fanns en liten skog och Rörläggarna och Murarna låg i ständig fejd med varandra så vi hittade varandra först när vi började i Olovslunds folkskolas första klass. Från den dagen var livet spännande varje dag. Inspirerade av Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist spanade vi på omgivningen och antecknade allt misstänkt i en hemlig bok. Vi blev flytande på rövarspråket och skapade ett eget teckenspråk och skriftspråk så att vi kunde kommunicera ostört.

Vi tog studenten i Blackebergs gymnasium och efter en tid började Majsan studera till sjukgymnast i Lund. Efter en termin kom jag efter. Vi bodde på Lufthopperiet och var båda kursmammor i våra kurser, vilket innebar att vi ordnade alla fester, ofta tillsammans. 

Hela sitt yrkesliv var Majsan en engagerad sjukgymnast. Vi utbildade oss båda vidare till lärare i ortopedisk medicin, vilket gjorde att vi regelbundet kunde arbeta tillsammans på olika ställen i Sverige trots att vi nu hade familj i Stockholm respektive Lund.

Efter pensioneringen öste hon sin energi över barn, barnbarn och alla vänner och engagerade sig även i jobb inom hemtjänsten.

Majsan var en livskonstnär som hade förmågan att ta vara på varje ögonblick i livet. Att vara tillsammans med henne var alltid en fest. Vi vandrade, cyklade, åkte skidor, plockade svamp och bär, trollade, lagade mat eller bara pratade och det blev alltid roligt.

Allt färgades av hennes oförlikneliga humor och hennes ljusa, förlåtande syn på livet och människorna omkring henne – och vi var många som ville vara nära henne. Hon var ett socialt geni. Alltid generös med sig själv och in i det sista full av omsorg om sin familj och sina många vänner. 

Majsan är borta. Leken är förbi, glada skratt har tystnat, en obändig livslust har oväntat slocknat, kloka råd går inte längre att få. Jag kommer att sakna henne varje dag. Tack!