Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-02 12:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-pavol-simai/

Familj

Till minne: Pavol Simai

Pavol Simai, Djursholm, har gått ur tiden vid 89-års ålder. Närmast anhöriga är hustrun Jarmila och sönerna Vladimir och Peter med familj.

Pavol föddes i Levice, Tjeckoslovakien. Under kriget flyttade familjen till Budapest. På så sätt undkom de det öde som merparten av hans släkt och barndomsvänner mötte – deportation direkt till gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau.

Efter freden bosatte sig familjen i Bratislava där Pavol studerade på musikhögskolan. 1956 fick han ett stipendium till Berlin där han kom i kontakt med avantgardistiska strömningar inom musiken och frekventerade gallerier, teatrar och jazzklubbar. Han beskrev den tiden som en av de lyckligaste i hans liv. År 1960 fick Pavol anställning på tjeckoslovakiska radion i Bratislava. I samma stad kom han också att arbeta som musikdramaturg på en kortfilmsstudio och som lärare på Musikhögskolan.

År 1962 träffade han Jarmila och de gifte sig tre månader senare. Hoppet om en öppnare politik krossades av Warszawapaktens pansarvagnar natten till den 21 augusti 1968. Dagen därpå packade Pavol och Jarmila bilen, tog med mig och min bror och lyckades köra över gränsen. På ett kafé i Wien bekantade de sig med ett par som inhyste oss i sin tvårumslägenhet. Några musikervänner ordande sedan bostad och arbete i Södertälje, och Pavols första arbete i Sverige var som blockflöjtslärare. Ett par år senare fick han anställning på musikutbildningen i Ingesund. Därefter arbetade han som lärare i satslära och musikteori vid musikhögskolorna i Göteborg och Stockholm och som konsertrecensent.

1972 hade mina föräldrar bestämt sig för att återvända till Tjeckoslovakien men återkallade godsvagnen med möbler och flygel. Vagnen stod sedan parkerad på Arvika station dit pappa gick för att spela och komponera. Far återkom ständigt till Kafka, Göthe och Shakespeare, ofta handlade det om att med hjälp av dem hitta rätt i livet, finna mening och härda ut en situation som man kanske inte valt själv. Han gillade också att titta på deckare och inspirerade mig att kalla min undulat Karajan.

Med tidens gång förlorade Pavol förmåga efter förmåga, men med hjälpmedel kunde han promenera, läsa böcker och sköta ekonomin. Dagen före sin död pratade han med en klasskamrat från Budapesttiden. Han hade drömt om Auschwitz. Men även då fanns det en vilja att leva ett tag till. Far önskade att jag skulle ta med trimmern nästa dag för att snygga till hans skägg. Det blev inte så. Saknaden är bottenlös.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt