Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-04 05:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-per-insulander/

Familj

Till minne: Per Insulander

Kommendör Per Insulander, Stockholm, har avlidit i en ålder av 92 år. Närmast anhöriga är sonen Alf och dottern Ebba med familjer. 

Vår vänlige och ödmjuke sjöofficerskamrat och familjefar Per föddes i Stockholm, där han också tog studentexamen 1946. Han utexaminerades från Kungliga Sjökrigsskolan som fänrik i september 1949. I Flottan valde han artilleri som vapentjänst och kom att tjänstgöra på motortorpedbåtar, torpedbåtar och jagare. Chefskapet på jagaren Småland 1970 satte han främst bland sina många sjökommenderingar. 

Det vi många minns och uppskattar var hans gedigna sjöhistoriska kunnande. Detta resulterade i ett brett författarskap, bland annat som medförfattare till bokserien Jagare, kryssare och pansarskepp. Han har också skrivit böckerna ”Minnesdagar för marinen” samt ”Sölve och Björn – två systrar”. Hans sista bok blev ”Uppdrag Gyllene hornet – en svensk kanonbåt till Turkiet i orostid” till stöd för svensk diplomati. Härutöver har han publicerat ett antal tidnings- och tidsskriftartiklar i marina ämnen. 

Vi på sjöofficerskurs 1964 uppskattar att Per var vår lärare i sjökrigskonst (taktik) och sjökrigshistoria under två vinterhalvår. Hans kunnande och sympatiska egenskaper var ett lyft för vår sjöofficerskurs. Han har också senare varit lärare på Militärhögskolan. Per var 1982–1986 sekreterare i Kungiga Örlogsmannasällskapet – Sveriges marina akademi. Hans sista aktiva tjänstgöring var som kommendör och chef för Marinens värnpliktskontor. 

Per levde ett aktivt liv även som pensionär. Bland annat deltog han i motionsgymnastik. Rutin och disciplin var ledord. Kollegor och kurskamrater träffade han ofta. Även kamrater från barn- och ungdomstiden höll han kontakt med. Familjen var viktig, och viktigast blev barnbarnsbarnen. Många blev de glada mötena genom åren. Alf och Ebba har ljusa minnen av en bra barndom och uppväxt. Förunnade att få ha sin far aktiv länge i livet. Nu har han efter ett gott och rikt liv fått sin vila. För alltid kvar i våra hjärtan.