Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-31 13:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-per-olof-swartz-1/

Familj

Till minne: Per-Olof Swartz

Som tidigare meddelats har läkaren Per-Olof Swartz, Stockholm, avlidit i en ålder av 87 år. Han efterlämnar tre barn med familjer samt hustru med fyra barn med familjer. Han är mycket saknad av alla som kommit i kontakt med honom genom livet.

Vi var nästan 50 och 60 år när vi möttes igen efter ett uppehåll på nära 20 år. Första gången var på skidor i Vemdalen, resultatet blev en bok om graviditet och förlossning. Sedan skiljdes våra vägar. Första träffen i det mogna livet blev omvälvande för oss båda och efter drygt ett halvår slog vi oss ned tillsammans i Vasastan.

Båda våra familjer var glada över att två ”ungkarlar” hittat varandra och hemmet blev, liksom huset i Småland, en mötesplats för familj och vänner. Pelle var en älskad pappa, morfar och så småningom gammelmorfar i sin familj och blev ”låtsasfarfar” för mina barnbarn.

Per-Olof (Pelle i familjen) var en mångfacetterad man. Uppskattad gynekolog med större intresse för människor än medicin. Humanist med stora kulturella intressen och omfattande kunskaper i litteratur, konst och musik. Allmänbildningen omfattade det mesta från sport, han var häcklöpare i landslaget på 50-talet, till politik. Han älskade att resa, särskilt att flanera mellan kaféerna och museerna i stora städer. Men han tyckte lika mycket om att med sin vackra löpstil springa i Hagaparken eller i skogen i småländska Berg. 

Vänlighet och humor var framträdande drag. Vid fester höll han bejublade tal, ofta rimmade och framförda på dialekt. Pelle var en mycket god skribent, vilket han visade i brev och i skrifter för de litterära sällskapen han var verksam i, särskilt Söderbergsällskapet. Genom sina kontakter med konstnärer bidrog han till uppskattade sommarutställningar och föreläsningar på Elin Wägners Lilla Björka i Småland.

Vi hade mycket roligt tillsammans; lärde av varandra men gav också varandra plats att utveckla egna intressen. Pelle var min älskade man och mitt i sorgen är jag tacksam över de goda, rika och många åren vi fick tillsammans. Men det är i vardagslivet jag saknar honom mest.