Vår vän Peter är död. En liten isfläck i Humlegården en vårvinterdag i mars kom att förkorta hans liv. Vår sorg är stor.

Vi var unga när vår vänskap med Peter började – för flera av oss går den tillbaka till tidigt 70-tal. Så småningom kom vi alla att samlas i vår sommaridyll Skillinge, ett litet fiskeläge på Österlen. Alltid förväntansfulla inför vårens första Skåneresa – även om vi också träffades hemma i Stockholm.

Nu har det blivit ett ofattbart stort hål i vårt lilla gäng. Peter var en unik människa, varm, tillbakadragen, och tongivande på en och samma gång. Han fanns där för den som behövde det, intresserad av allt och alla – och alltid först med lite snällt småskvaller. Vad har hänt sedan sist? Med sin lugna men också bestämda framtoning blev han lite av en mittpunkt. Vem ska nu vara Peter när Peter inte längre finns?

Sista gången vi sågs var på Skärtorsdagen – då hade redan isfläcken fått konsekvenser för hans hälsa. Peters död har fått oss att på riktigt förstå hur viktig lång vänskap är – särskilt som vi alla skyndar på genom livet upptagna av familjebildning och yrkesliv (i Peters fall ett mycket framgångsrikt sådant inom Handelsbanken). Men Peter var mycket mer än sin karriär – han var en lättälskad människa som på djupet brydde sig om andra.

Våra tankar nu går till Agneta, hans livslånga kärlek och till hela deras familj.

Tack för alla fina minnen, Peter.