Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 04:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-signe-teurnell-stenmo/

Familj

Till minne: Signe Teurnell Stenmo

Signe Teurnell Stenmo, född Nilsson, Västervik, har avlidit 96 år gammal. Närmast anhöriga är de tre barnen Nille, Trinda och Kattis. Signe efterlämnar även barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn.

Signe växte upp i Skåne, på gården Sorröd i Riseberga. Charlie och Muran var hennes föräldrar och Bertil Sorröd hennes lillebror. Signe fick sitt första barnbarn redan när hon var 40 år.

Kanske var det hemma, kanske på lanthushållsskolan Apelryd som hon lärde sig laga mat. Ett som är säkert är i alla fall att hon hade mer eller mindre som livsuppgift att se till att hennes avkomma blev ”feta och blanka”. Signe hade många konstiga uttryck för saker, förmodligen kom de från uppväxten i Skåne. 

Ofta var vi många i Signes ”Torpet” i Örkelljunga. Vi väcktes tidigt tidigt av att Signe bankade i värmeledningen (oklart om aktiviteten främjade värmespridningen eller om det bara var en effektiv väckarklocka) och därefter börjades det med dagens utfodring. ”De äter som hästar” var toppbetyg på oss från Signe när vi slevade in köttbullar, råtta (köttfärslimpa), pannkakor eller stekt fläsk.

Signe älskade landet. Kjol och jumper-settet inklusive hatten som hon bar i stan passade henne inte lika bra som jeansen och tröjan som åkte på så fort hon kom till landet. Lantställena växlade, först Villis sedan Torpet och så Gutan. Barn och barnbarn, deras respektive, barn, vänner och husdjur i alla rum, uthus, sängar och andra mer eller mindre obekväma sovplatser

På Torpet i Skåne fanns det möjlighet att låna hästar och kalvar och Signe verkade inte ha något emot att djuren även kom in inomhus. Vi minns Signes oförglömliga lockrop på hästar och fårskockar: ”Tjibbarna tjibbarna tjibbarna”. Inte konstigt att de yngsta barnbarnen gick under smeknamnet ”grisarna”.

På Gutan utanför Västervik, där Signe vistades hela sommarhalvåret med Nisse, hade hon lamm, eka och fiskenät. Vilket paradis! Vilka underbart goda sikmiddagar, chokulaku (varm choklad) i köket, roliga upptåg och shower. Vi som är släkt med Signe har nog alla fått ärva en ganska stor längtan till landet. Vi vill precis som hon också se åkrar, klappa djur, gå rundor, plocka svamp, titta på blommor, gräva i jorden, fiska, se barn leka, leva enkelt, lukta stall. Adjö med dig mormor.