Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-04 03:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-siv-truedsson/

FAMILJ

Till minne: Siv Truedsson

Min vän Siv Truedsson, Stockholm, avled nyligen vid 81 års ålder. Hon efterlämnar brodern Roger med familj, övrig släkt och vänner.

Siv älskade att stå på scenen. Hon utbildade sig till sångerska vid Kulturamas operastudio i Stockholm men siktade aldrig på någon karriär. Sjöng och agerade gjorde hon för dem som ville höra, som på privata fester och tillställningar. Det var hon nöjd med men den kreativa sidan pockade på. Så Siv började skriva dikter. Det var så vi möttes i det tidiga 1980-talet.

Siv blev min musa och inspiratör! Vi delade samma arbetsplats, Riksförbundet för hembygdsvård (i dag Sveriges hembygdsförbund). Kansliet låg på Söder i Stockholm inrymt i en nedlagd Konsumbutik. Vår uppgift var att skydda det svenska kulturarvet. Arbetet var både kreativt och meningsfullt. Vi blev inspirerade och började skriva dikter, små poem som vi bara visade för varandra. De kom till under tidiga morgontimmar på väg till arbetet.

Siv promenerade i sitt stadslandskap från hemmet vid Swedenborgsgatan, jag vandrade på landsbygden bland ängar och betande kossor. Våra poem blev därmed lite olika men ändå förstod vi varandra så väl. Texterna hamrades ned på skrivmaskinerna, datorn hade ännu inte kommit in i våra liv. Vi redigerade, putsade, skrev om och blev till slut nöjda. Därefter kunde vi ta itu med dagens arbetsuppgifter. Sivs texter pendlade mellan det allvarliga och lite galna. Mystiken fanns där liksom lusten att utforska själens vindlingar.

Efter de första trevande åren fortsatte Siv att skriva. Då och då ringde hon mig för att läsa upp något hon just kommit på. Dikterna samlades som små lappar i byrålådan. Vi höll kontakt under många år och Siv började fundera på att samla dikterna för utgivning. Hon sorterade dem, gjorde kapitelindelningar, flyttade om men blev aldrig riktigt nöjd. Tiden gick och plötsligt var det för sent. Siv gick in i dimman där jag inte kunde nå henne. Hon debuterade därför aldrig som poet men var det verkligen så viktigt att bli berömd och bedömd?

När jag tänker på Siv är det inte poeten i första hand, utan på den där glada, kreativa tjejen som var full av galna upptåg. Just prilligheten mitt i det allvarsamma – det är sådant jag minns.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt