Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-11 08:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-staffan-runestam/

Familj

Till minne: Staffan Runestam

Fil dr Staffan Runestam, Uppsala, har avlidit i en ålder av 92 år. Närmast anhöriga är barnen Arvid, Erik och Karin med familjer.

Joel Staffan Runestam, son till Arvid Runestam och hans maka Lucie, född Söderblom, föddes på Riddartorget 1 i Uppsala. Som sjuåring började han i domkyrkans gosskör, vars 100-årsjubileum han hann uppleva. År 1937 flyttade familjen till Karlstad, där Staffan tog studenten för att sedan läsa historia vid Uppsala universitet. 

Uppdraget som förste kurator i Värmlands nation erbjöd en arena för Staffans sociala begåvning. De tre första läsåren bodde han i Domtrapphuset hos sin mormor, Anna Söderblom. Hennes rika minnen från Paris, Staby och Leipzig bevarade den unge historikern pietetsfullt, vilket senare visade sig i hans Söderbloms-forskning.  

År 1956 gifte sig Staffan med Birgit Lundin, sjuksköterska vid Akademiska sjukhuset, de fick i snabb följd tre barn. År 1966 disputerade Staffan med en avhandling om förstakammarhögern och rösträttsfrågan, där han analyserar motståndet mot Arvid Lindmans linje. Redan 1957 hade Staffan börjat sin bana bland arkiv och bibliotek: först i Uppsala, därefter i Umeå, där han byggde upp det nya universitetsbiblioteket. 1970 kallades Staffan till chef för UD:s bibliotek i Stockholm. Han återvände 1986 till Carolina Rediviva som chef för svenska avdelningen. 

År 2007 utnämndes Staffan till teologie hedersdoktor vid Uppsala universitet. I motiveringen framhölls hans unika kunskaper – och därpå baserade forskning – om Nathan Söderbloms liv och gärning och hans mångåriga arbete med att ordna och katalogisera Söderbloms arkiv. Arkivet är Carolinas största och omfattar 43 hyllmeter.

In i det sista arbetade Staffan med efterlämnade skrifter och brev från Nathan och Anna Söderblom och från sin pappa Arvid Runestam. En av hans sista böcker var ”Biskoparna och kriget”, där han beskriver sin pappas vänskap med den legendariske Oslo-biskopen Eivind Berggrav. 

Staffan förenade forskarens ackribi med ämbetsmannens omutlighet. Tillsammans med hans humor gjorde dessa egenskaper honom till en älskad chef och kollega. För oss var Staffan släktens kollektiva minne, vår osvikliga replipunkt. Det var läkedom för själ och sinne att samtala med honom, att få hans humanistiska blick på människor och värmas av hans djupt kristna personlighet.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt