Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-27 02:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-tadeus-wolpert/

Familj

Till minne: Tadeus Wolpert

Tadeus Wolpert, Stockholm, har avlidit 97 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Lili och barnen Elisabeth, Peter och Anna med familjer. 

När vår pappa var sjutton år invaderades hans födelseland Polen, av Nazityskland. År 1940 tvingades han in i Warszawas ghetto och år 1941 flydde han ut ur ghettot. Först när Polen blev befriat blev vidden av hans släktkatastrof tydlig. Inte bara hans pappa och syster utan hela hans stora släkt hade mördats. 

Efter kriget studerade han elektroteknik, skrev en doktorsavhandling och träffade vår mamma Joanna. År 1957 kunde våra föräldrar lämna Polen. De kom till ett Sverige som tog emot dem väl; de lämnades till sin egen kraft. Pappa fick jobb på LM Ericsson, som ingenjör på tekniskt laboratorium. Han kom till en arbetsgrupp som tog emot hans person och hans kunskaper med öppna armar. Han fick uppskattning för sin kompetens och för sin varma personlighet. Under vår uppväxt var han teknisk chef för en division. Ett stort och glatt gäng arbetskamrater var en viktig del av hans vänkrets. 

Vår pappa älskade Sverige. Hans mantra var: ”Det var först i Sverige som jag kände att jag kunde andas fritt”. Han gick ”all-in” för att lära sig svenska och det var många skratt vid barndomens helgluncher när han utmanade oss barn på förklaringar till svenska ordspråk och kluriga ord. 

Han hade varit inlåst i Polen, först av tyska nazister och sedan av sovjetiska kommunister, i hela sitt vuxna liv och han hade ett sug att få se världen. Han gjorde fantastiska resor med sitt arbete, där de reste till olika kontinenter för att föreläsa om sina senaste uppfinningar. Familjen köpte en husvagn och vi for ut i Europa, vandrade i berg, badade i hav och besökte museer. 

Vår pappa hade inte bara ett stort kunnande; han var också hjälpsam och uppmuntrande. Han bjöd på skämt, skratt, berättelser ur livet och egenkomponerade ordspråk. Han var en klippa och en motor. Vi är tacksamma för att vi fick ha vår pappa hos oss, länge.