Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 14:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-thomas-norefors/

Familj

Till minne: Thomas Norefors

Prästen Thomas Norefors, Askersund, har avlidit i en ålder av 67 år. Närmaste anhöriga är bröderna Ulf-Göran och Christer Norefors samt deras familjer.

Thomas Norefors var lärarvikarie på vår skola under mellanstadiet. Jag minns hur han levererade roliga kommentarer och skrattade högst av alla. Han var helt enkelt cool. Några år senare tog han initiativet och startade en avdelning av Kyrkans ungdom hos oss i Åmmeberg. Långt efteråt har jag förstått att det var helt ideellt: Han studerade till präst i Uppsala och på ledig tid samlade han oss i en ungdomsgrupp.

Vi hade en studiecirkel om apartheid i Sydafrika och att han uppmuntrande oss att spela kyrkospel. Så vi gjorde pjäser som vi framförde i traktens kyrkor. Det var då en gång, och jag kan precis säga var, som Thomas tittade allvarligt på mig och sa att jag skulle bli präst. Det förtroende han gav mig har följt mig sedan dess. 

Redan i ungdomsgruppen på 1980-talet märkte vi att Thomas inte hade full hälsa. En muskelsjukdom började påverka hans liv, och den följde honom resten av hans levnad. 

Ofta lyssnar jag till människor som uttrycker glädje över vilken omtyckt präst de har och hur mycket hon eller han betyder. När jag en gång träffade ett par personer från Bettna, vilket var den församling som Thomas tjänade, då fick jag nästan höra en lovsång. De gillade honom verkligen.

För det är klart att folk märkte att för Thomas var kristen tro på riktigt. Det var med hjälp av den som han kunde uthärda sin värk och fick kraft att leva vidare. Liv och lära hängde ihop för honom och ingen behövde tveka om att för Thomas Norefors betydde kristen tro överlevnad. 

På juldagen träffades vi för det som skulle bli sista gången. Jag satt som så många gånger förr vid sidan av hans säng. Den långsamma nedbrytning som pågått i decennier hade nu också nått hans talförmåga. Av den kraftfulla och bullrande Thomas återstod värmen och närvaron. 

Ofta har vi samtalat om Gamla testamentets böcker, med vilka Thomas var djupt förtrogen. I sin sjuksäng låg han som det fallna Jerusalem, just när Nehemja i nattmörkret gick runt de förstörda stadsmurarna som snart skulle byggas upp på nytt. Bön har kraft och jag har alltid känt mig buren av Thomas förböner och vi var många som bad för honom. Regelbundet fick Thomas Norefors besök av den pensionerade kyrkoherden Martin Marcolla. De firade nattvard tillsammans, som en försmak.