Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 13:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-uno-sten/

Familj

Till minne: Uno Sten

Uno Sten, Jakobsberg, har avlidit en månad före sin 103-årsdag. Hans närmaste var en stor vänkrets.

Uno var en son av de tidiga svenska folkrörelserna, i hans fall nykterhetsrörelsen. Uppvuxen i uppländska Österbybruk och efter 6-årig folkskola började han som de flesta andra på bruket. Att hjälpa till med försörjningen var viktigt. Att läsa vidare fanns inga resurser till. Men som för så många ungdomar då blev folkrörelserna, i Unos fall, nykterhetsrörelsen, ett livets universitet för att gå vidare ut i samhället.

Folkbildare, kulturpersonlighet musikant, underhållare och tidningsman känns som en korrekt beskrivning på Uno. Spelade trummor, piano, dragspel och trumpet med lokala orkestrar och detta uppmärksammades förstås av IOGT:s ledning. Det blev engagemang i distriktets underhållningspatrull och under tiden så blev skolkamraten Gudrun från småskolan hans livskamrat. Efter en tid som skohandlare i Söderhamn rekryterades han till Köping som kampanjledare i Sveriges godtemplares ungdomsförbund, SGU, och utvecklade i den rollen många stora ungdomsarrangemang.

I nordiska sammanhang inom först IOGT, sedan IOGT-NTO, blev han en driven kursarrangör där sången och musiken hade sin givna ledare i Uno. Lättsamma aktiviteter med sånger från de nordiska länderna blandades med föreläsningar om programledarskap och nordiskt samarbete. Sång och musiken förenar och det var inte få vistexter som bar Unos signum.

Som duktig skribent kom han att engageras som redaktör för IOGT:s tidning Reformatorn och som ensamredaktör för en tidning som kom ut med 40 nummer om året så det gällde att skriva och redigera och ha goda kontakter ute i landet som kunde leverera hyggliga manus. Så var det inte alltid och då hände det Upplandsblodet komma i svallning. I mitten på 60-talet lade IOGT och NTO samman sina tidningar till en ny publikation som heter Accent och som en av två redaktörer fanns förstås Uno Sten. Flyhänt skribent och med näsa för vad som var intressant för en läsekrets inom en aktiv folkrörelse.

Som pensionär engagerade han sig i skapande och genomförande av bygdespelet, ”Jernets fångar”, i sin födelseort. Han skrev texter, stod på scenen i olika roller och det var på scenen inför publiken som vår vän Uno Sten trivdes allra bäst.