Urban Olsson var född i Ljusdal, där han växte upp. Han utbildade sig vid handelsgymnasiet i Sundsvall och sen följde ett antal vidareutbildningar. Huvuddelen av sitt liv tillbringade han i Stockholm. Han var under många år personalchef vid dåvarande Svenska Industritjänstemannaförbundet. De sista arbetsverksamma åren var han vd för en företagshälsovård.

Han gifte sig 1962 med sin Margit, sjuksköterska och vårdlärare. Margit var tryggheten i hans liv. Hans största oro när minnet började svikta, var att Margit skulle gå bort före honom. Det slapp han, han fick vara trygg in i det sista.

Urban och Margit hade två barn att vara stolta över – Tomas Olsson som arbetar i finansbranschen världen över och Ann-Kristin Rydén, socionom bosatt på Lidingö. Därtill finns fyra fina barnbarn boende i Tokyo, New York och Lidingö. Många somrar tillbringade familjen på sitt rofyllda torp i Hedesunda. Det har tagits över av dottern Ann-Kristin.

Urban hade ett brett kulturintresse och engagemang. Han var medlem i Svenska spårvägssällskapet och kunde besöka städer med gamla spårvagnar som Göteborg, Lissabon och Prag. Han gick på konstutställningar. Han grundade en jazzklubb, Club Artibus i Gamla stan. Och inte minst var han engagerad i Svenska pilsnerfilmsällskapet tillsammans med bland andra Sickan Carlsson och Annalisa Ericson. Han hade ett eget filmarkiv med 700 gamla pilsnerfilmer. Han skrev filmrecensioner och artiklar i lokaltidningar och facktidskrifter.

Urban Olsson hade en stark känsla för vad som var rätt och fel. Han hade bestämda åsikter med inslag av både satir och gemyt. Men framför allt var han vänfast. Han var min kusin och min bästa vän under ungdomsåren. Jag är glad över att ha fått vara hans vän. Jag och hans vänner kommer att sakna honom.