Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 06:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/wolfgang-flydde-fran-osttyskland-i-sin-segelbay/

Familj

Wolfgang flydde från Östtyskland i sin segelbåt

Wolfgang Thormann i sin trädgård. Han hoppas hinna klippa hela häcken före 90-årsdagen. Utsidan är redan klar, det är viktigast. Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Wolfgang Thormanns mamma ljög för polisen när sonen försvann hemifrån 1950. Hon sa att hon inte visste var han var, men hon förstod när både kläderna och segelbåten var borta.

Wolfgang Thormann var 21 år när han kom till Sverige 1950 som båtflykting från Stettin i dåvarande Tyskland.

Båten var hans egen segelbåt, i sällskap hade han sin gode vän Jürgen och de var fast beslutna att lämna sitt hemland för en framtid i Sverige, kvar i det forna Östtyskland var hans mamma Klara och storasyster Ingeborg.

 – Mamma gick till polisen och anmälde mig försvunnen. Hon sa till polisen att hon inte hade en aning om vart jag hade tagit vägen, men det är klart att hon visste, säger Wolfgang Thormann. 

Vi sitter i hans villa i Tierps kyrkby där han har bott de senaste 30 åren. Wolfgang bjuder på kaffe samtidigt som han försöker sammanfatta sina första 90 år i livet.

Han berättar om hur han blev faderlös som åttaåring, om flykten till Sverige för snart 70 år sedan. Han och Jürgen skulle ut på helgsegling. Det var i alla fall vad de sa, men de hade gjort upp med en familj att de tillsammans skulle ta sig till Sverige. ”Vi plockade upp familjen och det gick bra som f-n över till Danmark, men sedan var det absolut stopp” säger Wolfgang och går och hämtar ett fotoalbum med svartvita bilder på både sig, båten och familjen.

Till slut kom vinden och de tog sig till Skanör-Falsterbo. Då kom polisen.

 – Vi var ju utlänningar. Vi kunde ju ha haft vapen med oss. De trodde vi hade bomber ombord, säger Wolfgang med en leende.

De hamnade i Landskrona och efter ett par veckor blev de uppskickade till en mekanisk verkstad i Kopparberg, men innan de for norrut var de tvungna att sälja båten eftersom de inte fick ta den med sig. Så av de ursprungliga planerna att segla upp längs den svenska ostkusten blev intet.

I stället fick de unga herrarna jobb, Jürgen som plåtslagare och Wolfgang som elektriker, yrken de båda var utbildade till. Efter något år hamnade Wolfgang på bruket i Fagersta där det fanns en ledig tjänst som elektriker.

I Fagersta fick Wolfgang inte bara jobb. Han mötte den stora kärleken i Anneliese, som kom från samma tyska stad som han. Tala om att världen är liten...

 – Vi var ihop i 65 år, säger han och berättar att hustrun dog i fjol efter att ha varit sjuk de sista fem åren.

Han bor kvar i villan och säger att han inte känner sig ensam. Han har snälla grannar och både barn och barnbarn hälsar på honom ofta. Dessutom har han Lisa och Dino att ta hand om. Lisa är en bondkatt, ett riktigt klösmonster (enligt Wolfgang) som han fått av en granne och Dino är en borderterrier.

Wolfgang tar dagligen långa promenader med Dino, ofta i sällskap med äldsta dotterns båda hundar, Nessie och Tosca.

 – De är räddningshundar, tränade för katastrofer, och den äldsta är världsmästare, säger Wolfgang stolt. Min dotter ska åka ner till Frankrike med husbilen och tävla med hundarna.

Wolfgang Thormann pratar hellre om sina fyra barn och deras färdigheter än sina egna. Han berättar om sonen Hansi som är en hejare på att fiska. Hansi var fast besluten att bli bilmekaniker, men det satte Wolfgang stopp för.

 – Du får bara skitiga händer. Man kan skruva med bilar även om man är elektriker. Du blir elektriker - inget snack.

Hansi blev elektriker. Punkt.

Det handlar om att vara bestämd, har Wolfgang sagt några minuter tidigare men då har det inte handlat om barnuppfostran utan om djuren han har omkring sig. Förutom hunden och katten har Wolfgang akvarium. Han har fått internationella priser för sina diskusfiskar, men för tillfället har han bara ett akvarium i gång. Ett av 52...

Vore det inte bättre att ha ett stort i stället för flera mindre?

 – Jag har det också. Det största är på 220 liter.

Förutom detta är blommor och trädgårdsskötsel Wolfgangs stora intresse. Vi går runt i trädgården där det växer klätterhortensia (en hel husvägg), prästkragar, kaprifol, clematis, rosor, liljor, vildvin och änglatrumpeter och på den inglasade verandan prunkar över 30 pelargoner.

Pratar du med pelargonerna eftersom de växer så fint?

 – Prat? Sånt skit. Nej, det räcker med vatten och gödsel, säger han.