Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-28 17:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/avbryt-planerna-pa-att-begrava-avlidna-i-giftiga-rivningsmassor/

Insändare

Insändare. ”Avbryt planerna på att begrava avlidna i giftiga rivningsmassor”

Så här kan den planerade begravningsplatsen på Järvafältet komma att se, enligt ett montage av Kristine Jensens Tegnestue i samarbete med Poul Ingemann, för Stockholms stad.
Så här kan den planerade begravningsplatsen på Järvafältet komma att se, enligt ett montage av Kristine Jensens Tegnestue i samarbete med Poul Ingemann, för Stockholms stad. Foto: Kristine Jensens Tegnestue i samarbete med Poul Ingemann

INSÄNDARE. Projektet att bygga en begravningsplats i rasmassorna från den rivna innerstan i Stockholm är en teknisk, finansiell och etisk katastrof. Avbryt planerna på att begrava avlidna i giftiga rivningsmassor, skriver Tenstabon Markku Huovila.

Medan åtskilliga europeiska huvudstäder under andra världskriget bombades stod Stockholm intakt kvar. Och hopplöst föråldrat, tyckte beslutsfattarna i Stadshuset och beslutade att riva de anrika Klarakvarteren och fylla de tomma groparna med varuhus, kontorsskrapor och breda bilvägar.

Många som förlorade sina hem hamnade tids nog i så kallade miljonprogramsförorter i gamla vikingatrakter runt Järvafältet, där det för 50 år sedan fanns gott om nybyggda, rymliga lägenheter med alla bekvämligheter man kunde drömma om.

Man hade samtidigt fraktat rivningsresterna från Klarakvarteren till Järvafältet med tegel, betong, asbest, oljeavfall blandat med alla sorters miljögifter. Sedan integrerade man schaktmassorna med miljonprogramsbyggen i Tensta, Rinkeby, Akalla, Husby och slutligen Kista.

Så skapades avfallstippen Granholmstoppen. En från Klarakvarteren utdriven Järvabo kunde gå sin söndagspromenad upp på det konstgjorda berget, ana resterna av sitt gamla bo under fötterna och känna sig som hemma.

Så småningom blev Granholmstoppen igenväxt av ogräs, snår, träd och buskage. Området såg inte snyggt ut förrän en privat initiativtagare fick lov att på egen bekostnad röja och omvandla det till en discgolfpark, vacker som ett konstlandskap. Folk från när och fjärran började strömma till parken som blev internationellt berömd och prisbelönt.

Då, först då, fick Stockholms kyrko­gårdsförvaltning upp ögonen för området. Man hade letat efter en plats för kistbegravningar för olika trossamfund som inte godkänner kremering.

Förvaltningen var eld och lågor och tyckte plötsligt att den gamla tippen var rätt plats att begrava även mänskliga kvarlevor i, där andra klassens miljonprogramsfolk, både gamla och nya svenskar, kan få sin sista vila. Man beslutade att ta livet av parken och låta den återuppstå i form av hem för avlidna som vill slippa elden och lågorna.

För ett antal år sedan lade jag märke till orangefärgade pölar i buskarna tätt intill den nu planerade första etappen av begravningsplatsbygget. För att minska risken för vattenfyllda gravar har man kommit på idén att sänka grundvattennivån med flera meter i hela stadsdelen.

Vad det kan leda till vet inte ens herren i himmelen, byggherren än mindre, beslutsfattarna allra minst. En annan idé som lagts fram är att byta ut jorden ända till 3,5 meters djup. Det skulle dock inte hindra giftet från det underliggande avfallslagret att ta sig upp till ytan.

Projektet har dömts ut som en teknisk och finansiell katastrof. Lika stor är den etiska katastrofen. I Sverige finns det lag på att alla måste begravas i vigd jord. Att från varje berört trossamfund hitta en präst som är villig att viga tippen kan bli ett problem.

Kyrkogårdsförvaltningen och Stockholms stadsfullmäktige som välsignat projektet kan försvara sig med att den förorenade jordmånen inte kan skada dem som begravs i skiten, ty de är ju redan döda.

Man får lust att på vikingavis ropa: Hell, Daniel Helldén (MP), ansvarig för skötsel och utveckling av Järvafältet! Hell, Dennis Wedin (M), ansvarig för kyrkogårdar! Avbryt och begrav Granholmsprojektet, er heliga galna ko! Bygg begravningsplatsen på ledig god jord! Låt folk i Järva och resten av världen fortsätta kasta disc!

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt