Insändare. ”Debatten om hungriga barn måste hyfsas”

Författaren Lena Andersson påpekar (SvD 20/5) enkelt och klart att föräldrar självklart har ansvaret för att deras barn får i sig näring. Om priserna stiger på det mesta blir föräldrarna tvungna att utöka sitt ansvar till att välja ut de matvaror som fort­farande har överkomliga priser och som dessutom är näringsrika och nyttiga.

I vårt land, med en lång historia av välfärd, är det uteslutet att barn av någon som helst anledning ska ”svälta” eller ens vara hungriga. Det är helt enkelt inte möjligt. Är barnen hungriga har någon, förmodligen föräldrarna, tänkt fel.

Det där är helt enkelt sant. Att det finns upprörande, katastrofala orättvisor och klassklyftor i det svenska samhället är lika sant. Men det är inte det Lena Andersson skriver om den här gången.

Ingen av de debattörer som går i svaromål verkar ha läst ordentligt vad hon skriver. De anser att hon går den välbärgade borgerlig­hetens ärenden och beskriver förtrytsamt hur äckligt de tyckte det var med gröt när de var barn. Gröt går för övrigt att tillaga på många sätt, utan dyra ingredienser.

När Lena Andersson analytiskt påpekar fakta och ber om en debatt om hur vi egentligen lever våra liv, i detta fall när det gäller kosthållning, är det ingen som läser och lyssnar. Alla rusar till tangentbordet och kallar henne borgerlighetens megafon och att vi har rätt att slippa äta gröt.

Även denna debatt går omedelbart överstyr, havererar och vi fortsätter att stå på var sin sida och hojta för döva öron. Trist. Och tyvärr förväntat.

Så skriver du på insändare och svar

Fler insändare: dn.se/insandare