Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-23 03:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/efterslapande-dodstal-skapade-senfardighet/

Insändare

Insändare. ”Eftersläpande dödstal skapade senfärdighet”

Statsepidemiolog Anders Tegnell på presskonferens den 17 mars.
Statsepidemiolog Anders Tegnell på presskonferens den 17 mars. Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån

INSÄNDARE. Den stora eftersläpningen av inrapporterade dödsfall i covid-19 kan ha skapat en senfärdighet hos regeringen. Förmodligen har eftersläpningen, som är mycket större än i Norge och Danmark, orsakat onödiga dödsfall och ett onödigt lidande, skriver Birgitta Hellman Magnusson.

Det första dödsfallet i det nya coronaviruset i Sverige inträffade 11 mars. En och en halv vecka senare hade 59 personer dött i covid-19. Det är nästan tre gånger fler än vad som var känt då.

Hur kommer det sig att Sveriges dödsfallsrapportering släpat efter så mycket? Denna eftersläpning bidrog till att ge en felaktig bild av hur epidemin drabbade Sverige inledningsvis. Någon liknande eftersläpning finns inte i Danmark och Norge.

Måndagen den 23 mars hade det gått drygt en vecka sedan Danmark och Norge stängde sina samhällen. I Sverige var däremot fortfarande folksamlingar upp till 500 personer tillåtna.

På den myndighetsgemensamma presskonferensen den dagen rapporterade statsepidemilog Anders Tegnell att 2.000 personer hade smittats och 25 hade avlidit. Epidemin dominerades av alpresenärer, på intensivvårdavdelningar låg mestadels medelålders patienter och ”än så länge har vi sett få fall av äldre som vi vill skydda”, sade stadsepidemiologen. Men hur bra koll hade Folkhälsomyndigheten egentligen på läget?

I efterhand har det visat sig att vid den här tidpunkten hade nästan tre gånger fler dött av det nya coronaviruset än vad som först uppgavs. Smittoläget i Sverige var betydligt allvarligare än vad som då framkom.

Det går inte att i efterhand utläsa om myndighetens veckorapport för vecka 12 har reviderats, men där kan man i dag utläsa att 59 personer hade dött i bekräftad covid-19 redan den 22 mars. Vid samma tidpunkt hade Sverige bara rapporterat 21 dödsfall till världshälsoorganisationen WHO. Och dagen efter, på presskonferensen 23 mars, meddelade Tegnell att siffran stigit till 25 döda.

Epidemin verkar alltså ha fått ett betydligt mer explosivt förlopp i inledningsskedet än vad som förmedlades till allmänheten. Under perioden 16-22 mars, en vecka när det i efterhand visade sig att nästan tre gånger fler dog, gick debattens vågor höga om skolstängningar. Det ryktades också om att Stockholm skulle stängas  påsamma sätt som skedde med Helsingforsområdet.

Sverige införde distansundervisning för gymnasieelever och studenter, 70-plussare skulle isolera sig och alla som kunde uppmanades att jobba hemifrån. Men i övrigt fortsatta samhället att fungera ungefär som vanligt.

Detta skedde samtidigt som Finland följde Norges och Danmarks exempel och stängde förskolor, skolor, affärscentra, restauranger och nöjesställen. I våra grannländer hade människor i arbetsför ålder skickats hem med bibehållen lön.

Bara personer med samhällskritiska yrken åkte till sina jobb. För deras barn ordnades också skola och förskola.

Det skulle dröja ytterligare en vecka innan Sveriges regering beslutade att begränsa folksamlingar till 50 personer, vilket skedde den 29 mars. Och först den 1 april infördes besöksförbud inom äldreomsorgen och människor uppmanades av Folkhälsomyndigheten till social distansering.

Hur pandemin sedan utvecklade sig i Sverige är väl känt. Vi tillhör de länder som har högst dödstal i världen i förhållande till befolkningens storlek. Över 5.800 har avlidit och kanske så många som 150.000 har blivit långtidssjuka som en följd av virussjukdomen. Och vi en gigantisk vårdskuld att ta igen, med långa vårdköer som följd.

Det har visat sig att tidiga insatser har varit avgörande för att få bukt med smittan. Eftersom smittspridningen sker exponentiellt får det stora konsekvenser om åtgärder sätts in med några veckors fördröjning.

Så här skriver Folkhälsomyndigheten i veckorapporten för vecka 12:

”Sett till antalet fall per åldersgrupp är det fortsatt personer i åldern 50-59 år där flest fall återfinns, men fler fall rapporteras nu i de övre åldersgrupperna. Sett till åldersfördelningen av Sveriges befolkning är det personer 70 år och äldre, och särskilt de som är 90 år och äldre, som är hårdast drabbade. Data över dödsfallen i covid-19 speglar även detta, då medelåldern för de 59 avlidna personer som rapporterats fram till och med vecka 12 var 83 år. Flera regioner rapporterar även fall av covid-19 på särskilda boenden.”

Men så lät det inte på presskonferensen den 23 mars. Då framhöll Anders Tegnell att de hade sett väldigt få fall av äldre som blivit sjuka och hamnat inom vården. De som vårdades på intensivvårdsavdelningar var framför allt medelålders resenärer, som tog smittan med sig hem på sportlovet. Tegnell sade ingenting om att äldre blivit sjuka på äldreboenden.

Så vilken koll hade Folkhälsomyndigheten på det epidemiologiska läget vid denna tidpunkt? Hur kom det sig att endast 21 dödsfall hade rapporterats in till WHO fram till den 22 mars, när det i själva verket var nästan tre gånger fler, 59 personer, som hade dött i covid-19 redan då?

I efterhand har det också visat sig att kurvan över döda steg mycket brant vid denna tidpunkt. I myndighetens veckorapport för vecka 13 (23-29 mars) konstateras att dödsfallen hade ökat trefalt på bara en vecka:

”Under vecka 13 rapporterade många regioner utbrott eller fall på särskilda boenden för äldre, vilket återspeglades i åldersfördelningen bland fallen. Det var fortsatt åldersgruppen 90 år och äldre som hade högst incidens, följt av åldersgruppen 80- 89 år. Av de fall som rapporterades till och med vecka 13 hade 190 rapporterats avlidna.”

Men den 29 mars hade Sverige bara rapporterat in 110 dödsfall till WHO.

Under hela epidemin har vi hört talas om den stora eftersläpningen när det gäller inrapportering av antalet döda i covid-19. Varför har det varit en sådan stor eftersläpning i dödsfallsstatistiken i Sverige?

Så ser det inte ut i Danmark och Norge, trots att de också bokför dödsfallen på dödsdatum. För vecka 12 är det ingen skillnad mellan inrapporterade dödfall till WHO och den officiella statistiken, men i Sverige handar det om en skillnad på 38 dödsfall, vilket motsvarar hela 181 procent.

För vecka 13 är skillnaden ett dödsfall i Danmark och fyra i Norge mot inte mindre än 80 dödsfall i Sverige (73 procent). För vecka 14 handlar det om en skillnad på ett dödsfall i Norge, tio i Danmark – och 239 i Sverige, en avvikelse på 60 procent.

Frågan är om denna eftersläpning påverkade regeringens agerande i ett kritiskt skede av epidemin. Hade de högst uppsatta politikerna agerat på ett annat och mer kraftfullt sätt om vi hade haft hela bilden klar för oss vid den tidpunkten? Kanske hade liv kunnat räddas och mycket lidande undvikits.

Folkhälsomyndigheten har erbjudits möjlighet att svara, men ”vi avstår”, skriver presschefen Christer Janson ett ett mejl till DN:s insändarredaktion.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt