Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-02 15:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/falska-pastaenden-av-tegnell-om-munskydd/

Insändare

Insändare. ”Falska påståenden av Tegnell om munskydd”

Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell fick flera frågor om munskydd vid den senaste presskonferensen om coronaviruset i tisdags.
Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell fick flera frågor om munskydd vid den senaste presskonferensen om coronaviruset i tisdags. Foto: Magnus Andersson/TT

INSÄNDARE. Nu kvarstår i princip bara nordiska länder som motståndare till munskydd för att hejda spridningen av coronaviruset. Men statsepidemiolog Anders Tegnell han i sin argumentation för den svenska linjen använt falska påståenden, skriver läkaren Björn Lindström.

I takt med ökade evidens för munskyddens effekt mot smittspridning av coronaviruset sars-cov-2 har fler och fler länder samt världshälsoorganisationen WHO landat i slutsatsen att de rekommenderar munskydd vid situationer där fysisk distans är svår att hålla. Detta bygger på en kombination av stärkt vetenskapligt bevisläge för användning av munskydd, försiktighetsprincipen samt inställningen ”vad har vi att förlora?”.

Lösningar som tygmunskydd leder till att man inte behöver tära på vårdens resurser. ”Munskyddsländerna” utbildar sina medborgare i korrekt munskyddshantering. För att försvara den svenska hållningen mot rekommendation av munskydd har statsepidemiolog Anders Tegnell vid flera tillfällen uttryckt att ”munskyddsländer” skulle acceptera att symtomatiska personer rör sig ute i samhället, bara de bär munskydd.

På detta vis har han insinuerat att den svenska hållningen är mer förnuftig. Detta påstående är falskt. I dessa länder gäller isolering i hemmet vid symtom.

I den utvecklade världen kvarstår i princip bara de nordiska länderna som en liten rest av ”anti-munskyddsländer”. Australien rekommenderar i nuläget inte sina medborgare munskydd med motiveringen att landets samhällssmitta är så låg att det inte är nödvändigt.

Även i Norge menar man att munskydd skulle kunna bli aktuellt vid en större smittspridning. Finland har efter egen studiegenomgång avfärdat munskydd. De fem studier som finländarna grundat sitt beslut på var dock dels främst gjorda på andra virustyper, dels handlade det om mindre välgjorda studier som inte kunde påvisa någon effekt.

De bättre konstruerade studierna talade för munskydd, men inte alla dessa kunde påvisa signifikant effekt. WHO har däremot tittat på munskydd vid coronavirus och kommit fram till att bevisläget är begränsat, men att det talar för att munskydd ska användas i samhället. 

Kvarvarande anti-munskyddsländer avfärdar munskydd med motiveringen att evidensen för munskydd är otillräckligt starka samt på grund av olika antaganden om att munskydd skulle kunna bidra till ökad smittspridning. Dessa motargument hade WHO tidigare, men bedömer nu att dessa överskuggas av det förändrade vetenskapliga bevisläget.

I WHO:s skriftliga redogörelse om munskyddsfrågan den 5 juni redovisas även de klassiska argumenten mot munskydd. WHO har till dessa motargument inte lyckats referera till ett enda fall där någon insjuknat på grund av munskydd eller fall där införande av munskydd i samhället skulle ha lett till ökad smittspridning.

Inte heller refererar man till någon observation av att folk med munskydd skulle bli oförsiktiga, så kallad ”falsk trygghet”. Faktum är att det i stället finns en studie som talar för att munskydd leder till ökad försiktighet.

Mot bakgrund av detta och alla de liv som står på spel är frågan om inte bevisbördan snarare ligger hos oss anti-munskyddsländer. Vilket fog har vi egentligen för att avstå munskydd? Om vi saknar direkta bevis för munskyddens påstådda skadlighet står försiktighetsprincipen helt på munskyddens sida.

I sådana fall förkastas bevis för munskyddens goda effekter utan egentliga argument. Vetenskap ihop med försiktighetsprincipen bör vägleda oss i denna viktiga fråga – inte lösa antaganden.

”Anders Tegnell tackar nej till att svara” på insändaren, skriver Henrik Josephson på Folkhälsomyndighetens presstjänst i ett mejl till DN.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt