Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-26 23:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/hogerpopulismen-maste-bekampas/

Insändare

Insändare. ”Högerpopulismen måste bekämpas”

Foto: Dominick Sokotoff/Shutterstock

INSÄNDARE. Nolltolerans måste råda mot förvrängning av information, ogrundad skuldbeläggning och främlingsfientlighet. Stormningen av Kapitolium i Washington visar att högerpopulismen måste bekämpas, skriver 18-årige gymnasisten Erik Lindberg.

Den 6 januari 2021 har en bitter eftersmak. Kapitolium invaderat av fanatiska upprorsmakare, den demokratiska processen ansatt och flera människor döda.

Konsekvenserna av trumpismen har manifesterats med obehaglig tydlighet. Högerpopulistiskt våld är emellertid inte någon nymodighet. Inte heller är attacken mot Capitol Hill en isolerad företeelse som initierades och avslutades den 6 januari; det är blott en hållplats på en lång vägsträcka.

Det började när högerpopulismens fantasi av desinformation, xenofobi och ignorans vann fotfäste. Det första steget mot kongressbyggnaden togs när fakta inte längre betydde empiriskt underbyggda, evidensbaserade hypoteser och när missnöjet projicerades på ”de andra”: journalister, demokrater, invandrare - syndabockar av alla tänkbara slag.

Oundvikligen river bilderna från Washington upp en mängd känslor, men förvåning bör inte vara en av dem. Det är inte en nyhet att villfarelser, förnekelser och hotfull retorik kan orsaka skada.

Vi är alla väl medvetna om hur den kombinationen eskalerade i Tyskland på 1930-talet. Följaktligen måste nolltolerans råda gentemot förvrängning av information, ogrundad skuldbeläggning och främlingsfientlighet. Högerpopulismen måste bekämpas.

”Frihet är friheten att säga att två plus två är fyra. Om detta är givet, så följer allt annat därav”, heter det i George Orwells porträtt av totalitarismen i romanen ”1984”. Citatet syftar till insikten att om fakta och information är tillförlitlig – två plus två är alltid fyra, oavsett omständigheterna – följer ett konstruktivt diskussionsklimat. Om fakta däremot alterneras, revideras eller till och med förnekas, undermineras möjligheten att verifiera det som påstås.

Orwell demonstrerar med skärpa och sinnrikhet vilken mardröm som då riskerar att bli verklighet. Ett informationsflöde som enbart bekräftar vad mottagaren redan tror sig veta är fullkomligt meningslöst.

Den brittisk-österrikiske filosofen Karl Popper konstaterade att en hypotes inte kan styrkas genom blott affirmerande observationer. I stället bör den falsifieras.

För att kontrollera huruvida ett påstående är sant eller falskt bör mottagaren sträva efter att motbevisa antagandet; om hypotesen motstår falsifikationsförsöket kan den betraktas som trovärdig. Det är fullkomligt omöjligt att motbevisa sina egna hypoteser om man saknar tillgång till objektiv information och i stället omger sig med människor som tycker likadant och därmed vägrar lyssna till meningsmotståndarnas kritik.

Högerpopulister är experter på att konstruera idébubblor, avskärmade från verkligheten. Då kan de enkla budskapen härja fritt. Och när vad som helst kan bli en sanning, kan vad som helst hända.

Likaså utgör xenofobin ett ohållbart hinder för demokratins välmående. Stormningen av Kapitolium hade aldrig skett om förövarna inte var övertygade om att det fanns en fiende att bekämpa. ”De stal vårt val”, ”de tar våra jobb”, ”de är problemet”. Vilka ”de” egentligen är förefaller vara något oklart.

I det sammanhanget är högerpopulisterna osedvanligt flexibla. Beroende på ändamålet kan fienden för dagen variera; det kan vara journalisterna, demokraterna, invandrarna, eller varför inte allihopa på en och samma gång?

En konflikt förutsätter två stridande parter, genom att ständigt introducera en andra part bäddar högerpopulisterna för konfrontationer. Våldsutövningen vid Capitol Hill var inte ett tillfälligt infall. Det skedde till följd av kontinuerliga uppmaningar att ta tillbaka det som är vårt.

Donald Trump har predikat, uppviglat och eldat på de som varit villiga att lyssna under fem års tid; bilderna från kongressbyggnaden blottlägger följderna. Händelser av liknande karaktär kan mycket väl ske någon annanstans. Missnöje och frustration kan växa varhelst det tillåts frodas - främlingsfientlig retorik får inte bemötas med likgiltighet.

Högerpopulism är inte en nymodighet. Nationalismen har sina rötter i den franska revolutionen, men den utrustades inte med de egenskaper vi förknippar med den förens vid sekelskiftet 1900, berättar Sven-Eric Liedman, professor i idéhistoria, i SVT-programmet ”Idévärlden” från 2017.

Stoltheten över den egna nationen är till viss del förståelig, men den är även livsfarlig. När nationen upptas som en identitet blir ”de andra” omedelbart inkräktare. Däri frodas misstänksamhet, ilska och aversion.

Utan de hatkampanjer som föranledde världskrigen och svartmålningen av den bestialiska fienden hade de inte blivit lika blodiga. Retorik som liknar den i 1930-talets Tyskland återfinns i dag.

När ett sådant konstaterande görs brukar emellertid högerfalangens försvarsadvokater stämma upp i vilda protester: ”Du överdriver!” ”Kallar du oss för nazister?” ”Kommunist!”.

Utan att peka ut någon som nazist är det möjligt att se paralleller mellan de tongångar som sedermera blev så förödande i Tyskland och de politiska budskap som nu basuneras ut av Trump, Bolsonaro i Brasilien, Orbán i Ungern och Åkesson i Sverige.

Parallellerna är obehagliga. Händelserna vid Kapitolium tydliggör sambandet mellan desinformation, främlingsfientlighet och våld. Sven-Eric Liedman sammanfattar relationen mellan den moderna nationalismen och dess föregångare på följande vis: ”Historien upprepar sig aldrig, men vissa tankemönster och känsloreaktioner kan komma tillbaka i helt nya situationer. Det är vad vi ser i dag.”

Låt oss återvända till 1984. Ett av de få minnen bokens huvudperson Winston Smith fortfarande har kvar från tiden innan Storebrors regim tog makten utspelar sig under ett flyganfall.

Winston har tvingats söka skydd under jord och befinner sig på en fullpackad tunnelbanestation. Hans uppmärksamhet fastnar vid en äldre man, högröd i ansiktet och ögonen blå och fulla med tårar. Winston, trots att han bara ett barn, förstår att någonting fruktansvärt har hänt.

Ideligen upprepar mannen: ”Vi skulle aldrig ha litat på dem.” Lita inte på dem. Fall inte offer för de enkla budskapen.

Det måste råda nolltolerans mot desinformation, xenofobi och ignorans. När två plus två inte längre är fyra har det första steget tagits, och då är lätt att man tar ett steg till. Plötsligt står en person utanför Kapitolium med en sydstatsflagga i näven, fullkomligt övertygad om att han eller hon kämpar för demokratins fortlevnad. Högerpopulismen måste bekämpas.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt