Professor Göran K Hansson vid Kungliga Vetenskapsakademien sade i SVT:s Aktuellt (den 9 november 2020) att Folkhälsomyndigheten visar en bunkermentalitet som inte lyssnar på vetenskapen och världshälsoorganisationen WHO. Det finns ett 70-tal studier som visar att det borde vara en självklarhet att bära munskydd. Tvärtemot vad Folkhälsomyndigheten hävdar följer de som bär munskydd andra regler bättre.

Folkhälsomyndigheten har sedan coronautbrottet fått näst intill obegränsat utrymme i radio och tv för att berätta om vilka åtgärder som behövs för att minska smittspridningen. Trots det har allmänheten efter åtta månader inte fått information om vilka ”munskydd” man bör använda och hur de ska hanteras. Bristen på korrekt information har medfört att många fortfarande är skeptiska till detta skydd.

Längre fram i denna artikel finns hjälp vid val av rätt andningsskydd för att inte bli smittad eller rätt munskydd för att inte smitta någon annan.  Låt oss först titta närmare på vad Folkhälsomyndigheten säger om munskydd.

Följande utspelade sig i Sverige Radios Studio Ett den 27 oktober när Skåne drabbades av nya restriktioner:

”Är det inte dags att rekommendera munskydd?” frågade reportern Karin Tegmark Wisell vid Folkhälsomyndigheten. ”Riskerna med munskydd överväger, därför kan vi inte rekommendera munskydd”, blev svaret till de som väntade på bussen hem från jobbet i Malmö.

”Men om munskydd inte ska användas när trängsel uppstår, vad är myndighetens rekommendation då?” undrade reportern. Svaret blev: ”Vänta på nästa buss.” En av resenärerna var inte nöjd med Karin Tegmark Wisell svar och sade: ”Om jag ska vänta på nästa buss får jag trängas med andra resenärer.”

Det som skulle bli ett klargörande från myndigheten slutade i oklarheter för Skåneresenärerna. Restriktioner förlorar sitt värde om inte hänsyn tas till människors vardag.

Om det är Folkhälsomyndigheten, i samråd med de regionala smittskyddsenheterna, som tar ställning till om ”munskydd” kan rekommenderas vill allmänheten säkert veta vilka risker som myndigheten baserar sina beslut på. På Folkhälsomyndighetens hemsida står följande att läsa om munskydd:

”Det kan finnas en risk för att användningen av munskydd ger en falsk trygghet som leder till att man inte följer andra rekommendationer såsom att stanna hemma vid symtom och att hålla avstånd. Risker kan också finnas med att man rör vid munskyddet och på det sättet sprider smitta via händerna, mer än om man inte har munskydd.”

Här fanns en möjlighet för Karin Tegmark Wisell att i radion förklara varför Folkhälsomyndighetens rekommendation skiljer sig från i stort sett alla andra länder. De risker som Folkhälsomyndigheten anger saknar vetenskaplig förankring.

Tvärtom har studier visat att de som bär munskydd är också de som följer andra regler som att hålla avståndet två meter. Därmed är risken falsk trygghet mycket liten.

Även risken sprida smitta via händerna är liten. Man lär sig att hålla fingrarna borta när man väl börjat använda munskydd.

På Folkhälsomyndighetens hemsida sägs även: ”Om man väljer att använda munskydd är det viktigt att använda rätt sorts munskydd och att användningen sker på rätt sätt.” Här ges dock ingen vägledning till allmänheten vad myndigheten menar med rätt sorts munskydd.

Folkhälsomyndigheten säger att de bevakar erfarenheter och rekommendationer från andra länder. Myndigheten menar att olika länder har landat olika i sina rekommendationer.

Jag menar att länder utanför Sverige – och även WHO och EU:s hälsomyndighet ECDC – har landat i samma uppfattning. Det är Folkhälsomyndigheten som ensam har landat i en egen uppfattning som ter sig obegriplig och ologisk för en lång rad av experter i och utanför Sverige.

Under en presskonferens nyligen fick Søren Brostrøm, Danmarks motsvarighet till statsepidemiolog Anders Tegnell, svara på frågan om det finns tillräckliga bevis för att munskydd är förebyggande mot smitta. Hans svar var: ”Vi har tillräckligt mycket för att kunna rekommendera munskydd”.

Fram till årsskiftet inför Danmark krav på munskydd i alla offentliga miljöer inomhus. Sedan den 13 maj får i Danmark 500 personer återkommande rapportera hur de agerar i pandemin och vad de anser om olika restriktioner (källa Hopeprojektet). Resultat visar att 70 procent står bakom kravet på munskydd.

I en intervju i Studio Ett den 5 november sade Agoritsa Baka vid ECDC (EU:s hälsomyndighet) att ”det finns övertygande forskning att munskydd minskar spridningen av covid-19”. Vidare säger Baka att ”tusentals liv kan sparas om alla använder munskydd.”

Folkhälsomyndighetens påstående att det vetenskapliga underlaget är svagt när det gäller hur effektivt ett munskydd är mot smittspridning håller inte längre. I dag kan ingen regering hävda att fakta saknas för att fatta beslut om införandet munskydd på platser där trängsel kan uppstå.

Enligt en ny studie från University of Washington’s Institute for Health Metrics and Evaluation kan 130.000 amerikanska liv räddas på fyra månader om alla bär munskydd. Det har forskarna räknat ut genom en datamodell.

En liknande studie har genomfört av CDC där beräkningen visar att 100.000 amerikanska liv kunde ha sparats om alla använt munskydd. Hur många liv har vi fram till i dag kunnat spara i Sverige om Folkhälsomyndigheten tidigt informerat om val och användning av munskydd/andningsskydd mot covid-19?

Den 1 oktober publicerade DN min insändare med rubriken ”Använd ansiktsmasker även i Sverige”. I artikeln undvek jag ordet ”munskydd”.

Orsaken är att munskydd dels kan vara engångsmask i ett lager tyg, som finns att köpa på apoteket för 10 kronor, dels kan vara en ansiktsmask med tre lager tyg som WHO rekommenderar. De tunna medicinska munskydden som apoteken säljer kan vara klass I eller klass II. Den högsta klassen är tätast.

Respirator N95 motsvarar FFP2-masker. Bägge filtrerar 95 procent av viruset.

De tunna munskydd som säljs på apoteken kan man lätt blåsa ut lågan på ett ljus med. Dessa bör inte användas för att skydda andningsvägarna. Informationen till allmänheten får inte enbart avse dessa tunna ”munskydden”.

Ansiktsmasker omfattar även andningsskydd med FFP3-filter som ska filtrera 99 procent av viruset. Det finns andningsskydd (halvmask) som går att tvätta och därmed återanvända. Ett sådant syns på bilden nedan.

Myndigheter och även medier borde hjälpa till att informera allmänheten att munskydd och andningsskydd mot covid-19 har två funktioner:

1. Munskydd ska enbart ses som en barriär mot spridning av smitta från covid-19.

2. Andningsskydd ska i första hand skydda andningsvägarna mot exponering av covid-19.

Munskydd kan vara en barriär mot spridning av smitta, men man ska vara medveten om att i bästa fall hälften av smittan stannar kvar i engångsmunskydd med ett lager tyg. Skydd med tre lager tyg bör vara ett bättre alternativ.

Munskydd kan minska räckvidden vid spridning av droppsmitta. En hostning kan resultera i att flera tusen droppar flyger ut från svalget i en hastighet av 80 kilometer i timmen, enligt professor Erin Bromage vid University of Massachusetts. Vad gäller andningsskydd kommer nästan all droppsmitta att stanna kvar i masken.

En studie vid University of Tokyo har visat att masken N95 (motsvarar FFP2) med filter blockerar 90 procent av virusmängden som utsöndras vid hosta.

Andningsskydd med FFP3-filter (halvmask) är avsedda skydda andningsvägarna effektivt mot virus. De ska uppfylla standarden EN 149 och vara CE-märkta med efterföljande fyra siffror.

Det är något tyngre att andas i en halvmask med FFP3-filter jämfört med mask med FFP2-filter. Skyddet bör bäras av alla som tillhör riskgrupperna där avstånd inte kan hållas, framför allt inomhus i till exempel i matvarubutiker.

Andningsskydd kan användas av alla som vill skydda andningsvägarna näsa och mun mot covid-19. En liten flaska handsprit bör finnas till hands när andningsskyddet tas av.