Allt tyder på att Sverige mycket snabbt närmar sig en ansökan om medlemskap i försvarsalliansen Nato. Sättet och takten med vilket detta sker är djupt olyckligt.

Att Sverige mer eller mindre tvingas in i Nato till följd av rädslan för Putins våld, oberäknelighet och ambitioner. Att detta sker utan en bred samhällsdebatt och utan att vi individuellt få göra vår röst hörd kan vara ett historiskt misstag.

Är det verkligen inte möjligt att låta frågan avgöras i en folkomröstning i samband med det allmänna valet i höst? Analys och diskussion om de möjliga effekterna, det vill säga riskerna med att vänta, saknas till stor del. Antagligen finns en militärstrategisk analys, men denna är inte till för allmänheten.

Även om vissa hävdar att vi redan nu de facto ligger mycket nära Nato handlar beslutet om att formellt ingå i en försvarsallians tillsammans med USA och två andra kärnvapenmakter samt ett antal demokratiskt mycket tveksamma länder. Genom sin militära och ekonomiska makt dominerar USA starkt Nato. Även om USA i Nato har en röst liksom övriga medlemmar finns en mängd olika sätt på vilket USA kan sätta press på eller tvinga medlemmar att följa dess vilja.

USA har som få andra länder en lång och blodig historia av interventioner i en mängd olika länder. Ibland har dessa skett militärt och ibland i lönndom via landets underrättelsetjänst CIA.

Ofta har dessa inneburit stöd till diktatorer. De uttalade skälen har ofta varit ”USA:s säkerhet” och ibland – om än mindre klart uttalat – USA:s ekonomiska intressen. Institutet Global Policy Forum har listat USA:s alla militära och hemliga interventioner under perioden 1798–2005. Sedan 1946 handlar det om 68 amerikanska interventioner. Få länder lär ha mer blod på sina händer än USA.

Dessutom ska vi komma ihåg att USA nyligen röstade fram Donald Trump som landets president. Hans demokratiska sinnelag kan man med rätta sätta ett stort frågetecken för.

Jag litar inte på USA, gör du?