Insändare. ”Jag sörjer en familjär skola som uppgår i ett campus”

Stiftelsen Viktor Rydberg har beslutat att slå ihop Viktor Rydbergs gymnasium på  Jarlaplan och Odenplan och hösten 2022 blida en ny gemensam skola vid namn Camups Oden. Det fick både lärare och elever veta i tisdags.

Att stänga Viktor Rydbergs gymnasium (VRG) på Jarlaplan vore en tragedi! VRG Jarlaplan är mycket mer än en skola, det är en trygghet och ett hem för många elever.

Till VRG Jarlaplan söker sig kreativa och estetiska elever, elever med utmaningar men ett ännu större driv. Dessa elever har stora mål som de inte kan uppnå i en ”vanlig skola”. De har tidigare fått vara det svarta fåret i andra skolor och sammanhang men har hittat en gemenskap och ett sammanhang på VRG Jarlaplan.

Vi har äntligen fått en flock. På Jarlaplan är det inte bara okej att vara annorlunda. Alla är annorlunda. Vi har fått blomma ut till vår fulla potential. Vi pepparkaksgubbar som tidigare blivit av med ben och armar i ett försök att forma om oss till cirklar, är som alla andra på Jarlaplan.

I tisdags fick vi veta att allt detta kommer försvinna. Det valet vi gjorde när vi sökte gymnasium spelar inte längre någon roll. Vi som valde en liten familjär skola ska nu tvingas börja på ett campus - mot vår vilja.

Till skillnad från många skolor ute i Stockholms förorter, där man börjar för att man bor i närheten, är det ingen som ”hamnar” på Jarlaplan. Det är ett aktivt val, men inte bara det. Jarlaplan är ett mål som elever kämpar för att nå. Trots ändlösa timmar av plugg och uppoffringar för att ta sig hit, är det värt det. I samma sekund jag öppnar skolans dörrar och går in känner jag mig som hemma. Eleverna och lärarna i korridorerna är som en familj jag har valt. Alla är vi här av fri vilja.

Att befinna sig på Jarlaplan är som att njuta av priset efter ett långt maraton lopp. Men när du står där på prispallen med ett skinande leende tar någon ditt pris ifrån dig. Hela världen faller itu. ”Mamma och pappa ska skilja sig”. Så känns det. ”Du ska få flytta in med pappas nya tjej och hennes barn”.

Mitt hem försvinner plötsligt, min trygghet. Det är inte rädslan för det nya som bryter ner mig. Det är sorgen av min förlust. Förlusten av mitt hem. Det är ingen tvekan om att ”pappas nya tjej” är hur trevlig som helst, men hon kommer aldrig vara min mamma. Och det som var ”mamma, pappa och jag” finns inte längre - inte heller det som var VRG Jarlaplan, vårt hem.