Jag tror inte på tur. Det är sällan tur som skapar framgång i företag eller människors liv. Ändå hoppas vi så ofta på att turen ska rädda oss. Det som skapar framgång kan allt som oftast kokas ner till två saker, förmåga att planera långsiktigt, samt hårt arbete. Utfallet av dessa två ger väldigt ofta något bra och fruktsamt.

I år har vi blivit påminda gång på gång hur illa det går när man inte har en långsiktighet i samhället. Coronakrisen, populistiska presidenter och framför allt miljökrisen är problem som inte kommer lösa sig genom att vi har tur.

Vi kan inte luta oss tillbaka och tänka att en riktigt smart ingenjör kommer snart att hitta en uppfinning som kan trolla bort koldioxiden. Det är ingen strategi utan bara mänsklig lathet.

Så vad borde vi göra? Vi borde arbeta med sådant som vi vet fungerar. En sak som fungerar och är väldigt effektivt är att hjälpa människor till att inspireras av en hållbar livsstil.

Det bästa stället att inspirera människor på är skolan. Den formar individen och ger eleven kunskaper och i bästa fall lust till lärande. En långsiktig åtgärd för att ställa om samhället och dess invånare till en mer hållbar livsstil är att införa självhushållning på schemat. Varför självhushållning?

Varför ska vi lära barnen att odla, förädla råvaror och ta hand om djur? Jag ska på ett enkelt sätt försöka förklara det.

Förra året tillverkade jag bacon på egen hand. Jag födde upp grisen. Det tog ett år. Sedan slaktade jag den själv. Det var jobbigt och känslomässigt svårt, men det kändes bra att det var jobbigt.

Seden styckade jag köttet och rimmade sidfläsket i saltlag, hängde upp det i en kallrök jag byggt själv och skivade därefter sidfläsket. Till slut kunde jag äta min bacon.

Väldigt omständigt eller hur? Men det är så man gör bacon. Det finaste jag fick med mig av min bacontillverkning var förståelsen för allt jobb som krävs för att framställa produkten. Den förståelsen föder en respekt för produkten – för grisen, för allt arbete och för mig själv som individ.

Skulle våra barn lära sig dessa värden i skolan så skulle de förmodligen inspireras till att odla mer, välja hållbarare produkter och inse hur ohållbart och sjukligt det är att vi kastar och köper nytt hela tiden. Det skulle i sin tur leda till ett mer hållbart samhälle med mindre miljöförstöring.

Kunskapen hur man odlar morötter är ett exempel på vad en lektion i självhushållning kan innehålla. Självhushållning på schemat är en långsiktig åtgärd, men arbetet att genomföra förändringen kan politikerna inleda direkt.