Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-16 22:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/med-ratt-stod-kunde-var-dotter-klara-skolan/

INSÄNDARE

Insändare. ”Med rätt stöd kunde vår dotter klara skolan”

”Det stöd vår dotter får räcker inte till godkända betyg”, menar insändarskribenterna. Personen på bilden har inget med texten att göra.
”Det stöd vår dotter får räcker inte till godkända betyg”, menar insändarskribenterna. Personen på bilden har inget med texten att göra. Foto: Leif R Jansson / TT

INSÄNDARE. Vår dotter har en ovanlig medfödd sjukdom. Redan från årskurs 1 blev det tydligt att hon behövde extra hjälp. Enligt skollagenhar alla elever rätt att få stöd så att de har chans att klara målen, vilket vår dotter inte har fått, skriver ”Föräldrar till en tjej i årskurs 7”.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Vi känner väl igen oss i den verklighet som beskrivs i DN Debatt-artikeln ”Utbildningssystemet kan förklara ungas höga dödlighet” (den 1 oktober) och DN:s huvudledare ”Skolsystemet ska öppna dörrar – inte stänga dem” (den 2 oktober). Vi oroar oss dagligen för vad konsekvenserna kommer att bli för vår familj och vår dotter om hon inte klarar grundskolan med godkända betyg, vilket verkar vara det mest sannolika scenariot utifrån dagsläget.

Bakgrunden är följande. Vår dotter, som går i årskurs 7, har en ovanlig medfödd sjukdom. Hon har sedan hon föddes gått på täta och regelbundna kontroller inom sjukvården och bedömts ha en normal utveckling.

Hon har gått i förskola utan problem och började där med stor glädje och förväntan, precis som många andra barn. Redan från årskurs 1 blev det tydligt att hon behövde extra hjälp både i skolan och av oss föräldrar vid läxläsning och för att hänga med i skolarbetet.

Då var det också tydligt från skolans sida att hon inte nådde upp till de förväntade målen, framför allt i svenska, matematik och så småningom även engelska.

Vi föräldrar har under hela hennes skolgång påtalat för lärare och rektorer hennes behov av extra stöd. Tidvis har vi inte blivit lyssnade på, trots att hon inte uppnått godkänt resultat. Sannolikt beror detta, åtminstone delvis, på att vår dotter inte har någon be­teendeproblematik. Hon är social, trivs i skolan, bråkar inte och följer instruktioner efter bästa förmåga.

Hon har utretts av skolpsykolog vid två tillfällen utifrån sina skolsvårigheter. Båda gångerna har hon haft låga testresultat, men ändå inom normalintervallet. Hon har alltså inte diagnosen intellektuell funktionsnedsättning och tillhör därmed inte den grupp som har rätt till särskola. Hennes låga kognitiva testresultat är med stor sannolikhet kopplade till hennes medfödda sjukdom.

Enligt skollagen har alla elever rätt att få stöd så att de har chans att klara målen. Sådant stöd har inte kunnat ges till vår dotter. Hon har fått och får extra stöd, men det räcker inte för att hon ska uppnå godkända betyg. Och kanske har hon inte egen förmåga att kunna nå dit, utifrån sina kognitiva svårigheter (vilka för övrigt inte märks i vardagen i någon större utsträckning i alla fall).

Vi föräldrar tycker att skolan är oerhört viktig och har gett henne all hjälp vi kunnat. Tilläggas kan att vi båda har långa universitetsutbildningar.

Vår dotter är trevlig, social, empatisk, arbetsvillig, engagerad och inte minst skolmotiverad. Men hon har underkänt betyg i tre kärnämnen och ser tyvärr inte ut att kunna nå godkänt trots den hjälp hon får i skolan och hemma.

Vi funderar mycket över hur det ska gå för henne efter årskurs 9. Vad ska hon sysselsätta sig med när hon inte kommer in på gymnasiet? Vad ska hon arbeta med när hon gått ut grundskolan med underkända betyg?

Arbetsmarknaden för elever utan godkända grundskolebetyg är ju minst sagt begränsad. Vi tänker att det finns så många arbeten hon skulle klara bra, utifrån de styrkor vi beskrivit att hon har.

Vad vinner samhället på att hindra henne från att kunna få dessa arbeten? Särskilt sett i ljuset av att hon uppfyller sin skolplikt till punkt och pricka och själv alltid gör sitt bästa i skolan.

Och vad kommer det utanförskap hon med stor sannolikhet möts av efter inte godkänd årskurs 9, att göra med hennes psykiska hälsa? Den psykiska hälsa som under hela hennes liv varit en av hennes största styrkor, hennes ständigt glada humör.

Vi är väldigt nyfikna på hur utbildningsminister Anna Ekström (S) ser på denna fråga.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt