Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-22 12:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/oetisk-strategi-for-flockimmunitet-bakom-misslyckandet/

Insändare

Insändare. ”Oetisk strategi för flockimmunitet bakom misslyckandet”

Uppmaning i Stockholms tunnelbana i november.
Uppmaning i Stockholms tunnelbana i november. Foto: Magnus Hallgren

INSÄNDARE. Sverige har under coronapandemin haft ett annat mål i sikte än andra länder: flockimmunitet i stället för att hålla nere sjukdomsfallen. Folkhälsomyndighetens oetiska vägval ligger bakom den misslyckade strategin, skriver infektionsläkaren Stefan Hanson och Claudia Hanson, docent i hälsosystem.

Den svenska decentraliserade förvaltningsmodellen bygger på att olika nivåer samarbetar och samordnar sina beslut: regering och myndigheter, regioner och smittskydd, kommuner och äldrevård. Samarbetet har inte fungerat väl under hanteringen av covid-19-pandemin.

Statsminister Stefan Löfven skyller allvarliga misslyckanden på Sveriges kommuner och regioner, som i sin tur skyller på regeringen och skriver på DN Debatt (den 9 december 2020) att ”sena eller uteblivna beslut, liksom långdragna processer, har skapat svårigheter i stället för möjligheter” och vädjar om ”stabila planeringsförutsättningar” och undanröjande av ”försvårande hinder”. De vill ha klara direktiv och förbättrat samarbete.

I boken ”Rättsregler i kris” (Dialogos Förlag) av professorn i statsvetenskap Olof Petersson och tidigare justitiekanslern och hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt diskuteras vad som måste göras när systemet, som fungerar ganska väl i vanliga fall, fallerar vid kriser. Författarna konstaterar att det har visat sig att ”den offentliga makten inte fungerar lika väl när det inträffar allvarliga kriser” och understryker behovet av ett ”överskådligt och tydligt regelverk som är praktiskt användbart också för en fredstida kris”. De poängterar också behovet av en välfungerande kontrollmakt i en krissituation.

Alla vi som nära har följt det offentliga Sveriges hantering av pandemin har förundrats över senfärdigheten och förstått svårigheterna med styrningsmodellen och det decentraliserade systemet. Systemet medför stora behov av samarbete och koordination – också med representanter för olika politiska inriktningar. Men vi menar att decentraliseringen inte har varit avgörande för svårigheterna att hantera pandemin.

Att Sveriges strategi har fått sådana katastrofala följder beror i stället på en brist på transparenta planer och otydliga, vilseledande uttalanden, som hänger samman med Folkhälsomyndighetens oklara besked om sin strategi. Även om Folkhälsomyndigheten förnekat att uppnående av flockimmunitet varit deras strategi, framgår tydligt av utlämnade mejl att strategin varit ett centralt ämne i diskussioner på myndigheten.

Det är också de facto den strategi som myndigheten har följt. Folkhälsomyndigheten fattade tidigt beslutet att inte göra en nedstängning av samhället som i andra nordiska länder. Och när våra grannländer genomförde traditionellt smittskyddsarbete med testning, smittspårning och karantänssättning valde den svenska myndigheten att följa en flockimmunitetsstrategi.

Folkhälsomyndigheten förklarade vid flera tillfällen att olika grader av flockimmunitet hade uppnåtts. Det förklarar också de aktiviteter myndigheten genomfört och valt att inte genomföra som uteblivna kontroller av inresande från höginfekterade länder, förnekelse av betydelsen av pre- och asymtomatisk spridning, bristen på kraftfulla insatser mot överfull kollektivtrafik, oviljan att rekommendera munskydd även i trånga utrymmen, tveksamhet till att inleda testning och ett ointresse för att bygga upp en smittspårningsorganisation.

Detta initiala beslut fick katastrofala följder i form av mycket högre samhällsspridning och därmed högre dödstal och många fler sjuka i långtidscovid än i våra grannländer. Detta och oviljan att lära sig av misstagen under våren och ändra på strategin till hösten utgör en tillräcklig förklaring till misslyckandet, även om den svenska förvaltningsmodellen säkert har försvårat en effektiv hantering.

Folkhälsomyndigheten har inte kunnat presentera strategin i tydliga planer eftersom strategin inte är etiskt acceptabel och på så sätt avviker från hanteringen i andra länder. Strategin har aldrig blivit offentlig, även om den till stor del genomförts.

Myndigheten har försökt minska smittspridningen lagom mycket för att skydda sjukvården. Samtidigt har man inte velat minska smittspridningen alltför mycket eftersom man velat åstadkomma flockimmunitet.

Det har varit en svår balansgång, som också misslyckats. Myndigheten har inte ens lyckats med de mål som man själv satt upp: att skydda de äldre och att skydda sjukvården.

Man har inte heller lyckats åstadkomma någon mer omfattande immunitet i befolkningen. Än mindre har myndigheten lyckats med de mål som medborgarna legitimt hade kunnat förvänta sig av ansvariga myndigheter – att hela folket skyddas under en allvarlig pandemi.

Myndigheten har inte kunnat agera på ett sätt som är normalt vid utbrott av samhällsfarliga sjukdomar: att ta fram en offentlig analys av sjukdomssituationen, bedöma riskerna, utforma målsättningar, strategier, aktiviteter och att etablera ett uppföljningssystem (”monitorering”) och bestämma tidpunkter för utvärderingar. I mycket har man famlat i mörker och inte på vanligt sätt kunnat följa och leda ett kontrollprogram.

Folkhälsomyndigheten har inte heller, som den i stort sett enda smittskyddsmyndighet i västvärlden, följt rekommendationerna från de organ som leder arbetet vid internationella pandemier som världsorganisationen WHO, som är ett FN-organ, och EU:s smittskyddsmyndighet ECDC. Skälet är att Folkhälsomyndigheten haft ett annat mål i sikte: flockimmunitet i stället för att hålla nere sjukdomsfallen.

Regeringen har inte heller varit transparent gentemot väljarna när det gäller den underliggande strategi som expertmyndigheten har formulerat och har därför heller inte kunnat vara tydlig gentemot landets regioner och kommuner.

Den oetiska strategin är enligt vår mening det underliggande huvudskälet till den bristande hanteringen av pandemin. Vi håller samtidigt med Olof Petersson och Johan Hirschfeldt om att Sverige hade mått bra av ett regelverk för nationell krishantering och en fungerande kontrollmakt under pandemin. Då hade vi möjligen kunnat undvika en katastrofal hantering av pandemin på grund av beslut som har fattats av en handfull personer utan offentlig insyn.

Säkert till stor del för att råda bot på dessa brister föreslog regeringen i tisdags att en parlamentarisk kommitté med deltagare från alla partierna ska tillsättas i januari för att analysera hur regeringens befogenheter skulle kunna stärkas i en framtida kris i fredstid och vilken laglig grund för detta som skulle behövas. Regeringen ska också tillsätta en utredning om äldreomsorgslagstiftningen.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt