Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-08 11:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/offentliggor-alla-dokument-bakom-besluten/

Insändare

Insändare. ”Offentliggör alla dokument bakom besluten”

Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson och statsepidemiolog Anders Tegnell (till vänster) på en presskonferens i april, mitt under kulmen av coronavirusets spridning i Sverige.
Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson och statsepidemiolog Anders Tegnell (till vänster) på en presskonferens i april, mitt under kulmen av coronavirusets spridning i Sverige. Foto: Janerik Henriksson/TT

INSÄNDARE. Sveriges strategi mot coronaviruset kan sannerligen ifrågasättas. Men ännu mer graverande är förvrängningar och omskrivningar av verkligheten som Folkhälsomyndigheten och regeringen ägnat sig åt. Nu måste alla dokument bakom besluten offentliggöras, skriver Barbara Caracciolo, Marie Gorwa, Lisa Meyler, Agnieszka Howoruszko, Leonardo Frithunanthz, och Keith Begg.

Under de senaste månaderna har vi hört många olika budskap om det nya coronaviruset, sars-cov-2, och hur vi bör hantera det. Budskapen har varit till den grad motsägelsefulla att många av oss har varit, och är fortfarande, minst sagt förvirrade.

Oklarheterna har handlat om centrala frågor som visat sig svåra att besvara på ett entydigt sätt. En av de mest grundläggande gällde om vårt land skulle försöka stoppa viruset med alla tillgängliga medel, eller låta viruset spridas, men med vissa begränsningar.

Skulle Sverige följa andra länders exempel som redan drabbats av pandemin, eller göra på ett annat sätt? Skulle vi välja samma åtgärder som våra grannländer eller gå vår egen väg? Och inte minst frågan om vad vi skulle sätta i första rummet – ekonomin eller att rädda liv?

När covid-19 drog fram och skördade offer i norra Italien, mellan slutet av februari och början av mars, diskuterade andra europeiska länder vilka strategier de skulle tillämpa för att hantera smittan. Vissa av dem gjorde det mer öppet än andra. 

Storbritannien presenterade sin nationella beredskapsplan för covid-19 redan den 2 mars. Den brittiske premiärministern Boris Johnsons sedermera ökända tal, då han uppmanade brittiska familjer att förbereda sig på att förlora många av sina nära och kära, hölls den 12 mars.

Den 22 mars förvarnade Sveriges statsminister Stefan Löfven svenska folket om att många skulle komma att förlora anhöriga, vilket han senare till och med beskrev i siffror: att vi skulle få räkna döda ”i tusental”.

Den brittiska planen utgick från en mjukare strategi. Den innebar att man avsåg att bromsa, men inte stoppa viruset. När dödstalen sköt i höjden beslöt man sig emellertid för att överge det man föreställt sig i teorin och i stället ta itu med den kris som utspelades i verkliga livet.

Flera andra länder förde liknande resonemang som Storbritannien initialt hade gjort, men mindre öppet. Ett av undantagen var Norge.

Det norska Folkhelseinstituttet (FHI) offentliggjorde kontinuerligt de beslutsprocesser som låg till grund för valet av strategi, både dess förutsättningar, underliggande data och förändringar. I en avgörande rapport daterad 24 mars diskuterades det bästa och effektivaste sättet att handskas med coronaviruset, inklusive utmaningar man redan kände till – som svårigheten att upptäcka smittade och att viruset även kunde spridas av personer utan, eller med mycket milda, symptom.

Rapporten beskrev främst vilka åtgärder som kunde införas i ett land beroende på vilken av tre möjliga strategier man valde, där de konkreta åtgärderna framgår i tabellen här ovan:

• Släppa – att låta viruset spridas bland befolkningen utan att vidta några ytterligare åtgärder utöver grundläggande hygien, på liknande sätt som under en vanlig influensasäsong. 

• Bromsa – virusets spridning stoppas inte, utan bromsas bara tillräckligt mycket för att inte sjukvården ska bli överbelastad. Få åtgärder vidtas och vilka de är beror på vilken fas av pandemin man befinner sig i. 

• Stoppa – viruset trycks undan på så sätt att antalet smittade under en relativt kort tidsperiod minskar tills det närmar sig nollstrecket. Alla åtgärder som är möjliga vidtas, men anpassas och justeras beroende på smittspridningens omfattning vid varje given tidpunkt. 

Medan Norge valde att försöka stoppa viruset valde Sverige att bromsa, det villa säga liknade den strategi som i början valts av Storbritannien. Som vi kan se i tabellen är de flesta åtgärder för att stoppa virusets spridning inte nödvändiga inom ramen för den strategin.

Målet är inte att människor inte ska bli smittade, sjuka eller dö. Målet för denna strategi är att låta viruset spridas med ett bromssystem som plattar ut kurvan, men inte jämnar ut den för mycket, så att immunitet gradvis byggs upp bland befolkningen.

I Sverige innebar det bland annat att man ”bara” isolerade personer över 70 år och införde allmänna rekommendationer om begränsning av sociala kontakter bland befolkningen, i stort sett utan övervakning eller påföljder om rekommendationerna inte efterlevdes.

Att undvika dödsfall har aldrig varit ett självändamål för den svenska hanteringen. Tvärtom – enligt Storbritanniens första handlingsplan mot covid-19, som statsepidemiolog Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten hyllade och framställde som ett positivt exempel, var tanken att många skulle bli smittade i en långsammare takt. Man förväntade sig att en liten andel av de smittade skulle dö och resten av befolkningen uppnå immunitet i tillräcklig omfattning för att förhindra en andra smittvåg. 

Därför fyller det inget syfte att beklaga att vi snabbt slutade smittspåra fall av covid-19. Inte heller borde vi förvånas över att de nuvarande rekommendationerna inte inkluderar isolering av familjemedlemmar till bekräftade fall.

Munskydd och masker, liksom masstestning som också omfattar individer utan symtom för att identifiera kluster av smitta, är inte heller nödvändiga. Alla dessa åtgärder hör hemma i den strategi som syftar till att stoppa viruset.

Med den avslappnade strategi vi använder behöver man undvika de flesta åtgärder som andra länder tillämpar för att trycka undan det nya coronaviruset eftersom resultatet av dem blir att spridningen stoppas. 

Man kan ifrågasätta den etiska aspekten i valet av en dylik strategi, men det kan vara en förklaring till att Folkhälsomyndigheten inte har offentliggjort vare sig underlagen eller beslutsprocessen som ledde till detta val. Man har inte, som Norge eller England gjort, publicerat vilken strategi man valt för hanteringen av coronaviruset och man har inte offentliggjort några beräkningar som legat till grund för det valet.

Det man delgivit medborgarna är icke underbyggda påståenden om att en sådan strategi skulle vara ”mer hållbar”. Dessutom har Folkhälsomyndigheten slutat lämna ut minnesanteckningar från möten med smittskyddsläkarna, möten som är centrala för arbetet mot sars-cov-2, från den 17 mars. 

Avsaknaden av öppenhet gällande vilken strategi man anammat tyder på misstro från statens sida gentemot befolkningen, i motsats till de ofta upprepade orden om den särskilt starka ömsesidiga tilliten mellan den svenska staten och dess medborgare. I det perspektivet tycks det snarare vara så att den svenska staten litar på att folket kommer att följa anvisningarna utan att ställa obekväma frågor, vilket skulle kunna förändras om medborgarna vet för mycket.

Sveriges val av strategi kan sannerligen ifrågasättas med tanke på åsidosättandet av försiktighetsprincipen. Men ännu mer graverande är de okvädna visor, förvrängningar och omskrivningar av verkligheten som Folkhälsomyndigheten och regeringen presenterat en befolkning som brukar lita på sina experter. 

Om myndigheten hade varit öppen med sin strategi hade det varit lättare att förstå varför man avstod från att rekommendera ett par veckors hemkarantän för resenärer från riskområden i februari, som i stort sett alla andra länder tillämpade, och i stället hävdade att alla utan symtom omedelbart skulle bege sig från norra Italien och Österrike till jobb och skola.

Det hade också varit lättare att förstå anledningen till att man med sällan skådad envishet hävdade – och fortsätter att hävda – att vare sig barn eller skolpersonal ”driver epidemin”. Det betyder inte att de inte är en del av epidemin eller befinner sig i utsatt ställning för att smittas och smitta andra, utan annat underlag för påståendena än Folkhälsomyndighetens eget ”arbetsmaterial” som inte presenteras närmare.

Det hade varit fullt förståeligt varför man nästan omedelbart slutade smittspåra när samhällsspridningen var ett faktum och gick nästan direkt från att hävda att det var för tidigt att införa åtgärder till att det var för sent. Det hade varit följdriktigt, och inte som nu obegripligt, varför man rekommenderar också familjemedlemmar till individer med bekräftad covid-19 att leva som vanligt så länge man inte har symtom, och varför man nu också rekommenderas att gå till arbete och skola efter bara två dagar av att ”känna sig bättre” så länge man insjuknat minst sju dagar tidigare, men med kvarvarande hosta och lukt- och smakbortfall.

Det hårdnackade men lika lite vetenskapligt underbyggda motståndet mot enkla, billiga och verkningsfulla åtgärder som skyddsmasker för allmänheten blir då också plötsligt förståeligt. 

Man borde öppet ha talat om för oss att det var meningen att alla utom de av Folkhälsomyndigheten angivna riskgrupperna skulle exponeras för det nya coronaviruset, med allt vad det innebär, i linje med den nationella strategin, för att befolkningen skulle uppnå den eftersträvade nivån av naturlig immunitet mot viruset. 

Det var och är avsikten att viruset ska fortsätta spridas i Sverige, men i lagom takt, trots att alla tillgängliga data nu pekar på att den eftersträvade allmänna immuniteten inte kommer att uppnås inom överskådlig tid, och i så fall till priset av ännu många fler dödsfall och svår sjukdom bland både äldre och yngre.

Om det verkligen hade funnits tillit mellan stat och medborgare hade medborgarna kanske valt att acceptera regeringens beslut. Faktum är att många villigt utsatt sig själva och sina nära och kära för smitta, med varierande resultat. 

Statens medicinsk-etiska råd uppger i sin rapport ”Etiska vägval i en pandemi” som publicerades i maj att goda beslutsprocesser måste vara öppna för granskning och att faktabakgrunden, strategin och de beslut som fattas bör vara offentliga. Berörda grupper, i det här fallet hela svenska folket, bör så långt som möjligt involveras i beslutsprocessen.

Det bör finnas möjligheter att omvärdera och ompröva beslut och mekanismer för att säkerställa att beslutsfattare kan hållas ansvariga för sina handlingar. Och nu, när så många liv redan har offrats för denna strategi, är det dags att göra alla mötesanteckningar, korrespondens, beräkningar, modeller, studier och underlag tillgängliga för oss alla.

Det är inte bara så att svenska folket kan hantera sanningen. Det är vår rättighet att få veta den!

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt