Inskränkningarna i demonstrationsfriheten under pandemin kan vid en första anblick te sig rimliga. Att mängder av människor samlas på gatorna utgör en stor risk för smittspridning.

Ändå grips jag av olust när jag ser bilder på poliser som med våld skingrar samlingar av människor. Skulle polisen, under rådande omständigheter, upplösa vilken demonstration som helst? Är folksamlingens syfte ovidkommande för polisens bedömning?

Man kan tänka sig hur nyttigt ett tillstånd likt coronapandemin kunde vara för en mindre demokratisk stat än den svenska. Hur auktoritära stater nyttjar våldsmonopolet för att upprätthålla ”allmän ordning”. Hur polisen i mer auktoritära stater låter sig nyttjas inte i folkets utan maktens tjänst. Skulle det kunna hända i Sverige?

Detta måste vi begrunda när vi funderar på hur vi i framtiden ska använda oss av inskränkningar av politiska fri- och rättigheter för att uppnå tillsynes överordnade samhälleliga mål. Kanske är det också tid att begrunda att blind laglydnad hos polisen, eller vilken byråkrat som helst, under vissa omständigheter kan ha en baksida.