Insändare. ”Orimligt att unga anställda i bristyrken tvingas lämna landet”

De kom mestadels 2015 och 2016 som unga, nästan barn. Många blev en del av svenska familjer. Jag fick en bonusson och lärde känna många andra med stort driv och vilja att bli en del av samhället.

De flydde från länder i krig, men många fick inte uppehållstillstånd eftersom vinden hade vänt i Sverige. Nu var Sverige inte längre ett land som öppnade sina hjärtan utan tvärtom, hjärtat blev så stängt som det bara kunde.

Cirka 3 000 flydde till Frankrike, och många av dem fick där det de nekades i Sverige: flyktingstatus. Senast i måndags fick jag ett meddelande: ”Jag har fått ett tioårigt uppehållstillstånd i Frankrike. Tack för allt du gjorde!” Frankrike gav inte bara flyktingstatus, utan dessutom långa uppehållstillstånd på fyra eller tio år.

2018 stiftade riksdagen den så kallade gymnasielagen. Vi som jobbade med den visste att den var dålig. Lagrådet skrev: ”... gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.” Kraven var orimliga: efter avslutad utbildning måste man hitta en tillsvidareanställning inom sex månader. Villkoren skulle vara enligt kollektivavtal.

Nämn en svensk ungdom, som hittar ett fast arbete inom sex månader! Trots dåliga odds var det många som lyckades göra det omöjliga. De hittade fast arbete enligt rätta villkor. De hade drivet och ville så gärna bli en del av Sverige.

Men alla hittade inte ett arbete inom ett halvår De kunde fortsätta leta efter ett arbete även efter att tillståndet gått ut, och de hade kvar sitt arbetstillstånd. Migrations­verkets handläggningstider är som bekant långa.

Den 16 februari kom en dom i Migrationsöverdomstolen, som fick även vår värld att gunga. Nu var det inte längre möjligt att hitta ett arbete efter dessa sex månader. Även om man fyller alla villkor, men hittade ett arbete senare än sex månader efter tillståndets utgång, får man avslag, enligt domen.

Vi har inte sett konsekvenserna ännu, men de kommer att bli dramatiska och drabba många unga som har utbildat sig och försörjer sig själva. Många av dem kommer från Afghanistan, och dit kan ingen utvisas. Det mänskliga lidandet går inte att mäta, men även samhällsekonomiskt är det ett enormt slöseri med våra skattepengar.

Många är undersköterskor, logistikarbetare, elektriker och köksbiträden i branscher som alla skriker efter arbetskraft. Lagens syfte var ju att kunna försörja sig – och det kan de.

Den enda mening jag kan se med domen är politisk: vi vill visa att vi är sämst i Europa. Vi är så dåliga att vi till och med utvisar färdigutbildade med ett arbete inom bristyrken.

Så skriver du på insändare och svar

Fler insändare: dn.se/insandare