Under förra veckan tyckte jag lite synd om statsminister Ulf Kristersson eftersom jag utgick ifrån att statssekreterare PM Nilsson inte hade informerat honom om sitt fleråriga tjuvfiske och det rättsliga efterspelet till det innan statsministern utnämnde honom till en av sina närmaste medarbetare.

PM Nilsson har som ledarskribent hållit en hög profil i frågor som rör rättsstaten. Han har bland annat hävdat att det är hög tid för staten att ta tillbaka lag och rätt i hela landet och bland alla invånare. För mig kändes P M Nilssons agerande i hela tjuvfiskeärendet som ett svek mot statsministern.

När det nu visar sig att så inte var fallet – utan att statsministern kände till hela händelsekedjan – börjar jag undra hur Ulf Kristersson tänkte kring utnämningen kopplat till både själva brottet och P M Nilssons förnekelse av brottet inför de rättsvårdande myndigheterna. Det är ju med statsministerns ord två ”dumheter” av PM Nilsson. Säger det kanske också något om statsministerns karaktär?

I alla fall säger detta något om PM Nilssons vandel. Vi får sannolikt under mandatperioden räkna med att vandelsprövning (medborgerlig pålitlighet) kommer att bli ett instrument vid prövning om utvisning av immigranter som har begått brott.

Det är inte uteslutet att ”ljuga i polisförhör” kommer att bli en grund för bristande vandel och därmed utvisning av brottsdömda utan svenskt medborgarskap. Slutsatsen av det är att PM Nilsson ska vara glad över att han är svensk medborgare.

Så svarar du på insändare och kommenterar