”Provocera inte Putin, för då kan han eskalera kriget!” Så har det låtit från många håll sedan den 24 februari i fjol när Ryssland inledde sin storskaliga invasion av Ukraina.

Men den ryska eskaleringen är redan ett faktum som märks på att landet försökte sig på en stor­skalig invasion. Den märks också på att ryssarna skjutit så mycket att ammunitions­lagret tycks sina och de måste köpa materiel från Nord­korea och Iran.

Det stämmer att de ryska kärnvapnen är ett hot som Ryssland spelat ut. Men är det trovärdigt när Kina, som i övrigt står på Rysslands sida, har varnat för användningen av kärnvapen?

Och om Ukrainas vänner i väst ska akta sig för att provocera Putin till eskalering är frågan om de då menar allvar med att hjälpa Ukraina att vinna kriget. Vad skulle provocera Putin mer än att förlora Krim och de östra regionerna? Ska väst hjälpa Ukraina befria hela sitt territorium eller ge Putin något så han inte ”eskalerar”?

Om väst menar allvar med att bistå Ukrainas befrielse måste vi sända de vapen som behövs för detta. De vapen som hittills getts har hjälpt Ukraina att slå tillbaka Ryssland – men med ena armen bakbunden.

De vapen Ukraina begärde från början har dröjt eller uteblivit. Vad har det kostat i mänskligt lidande och materiella skador?

Nu ska stridsvagnar från vissa länder skickas, men Tyskland tvekar ännu att låta andra länder skicka tysktillverkade stridsvagnar. Sverige måste som ordförandeland i EU sätta press på Tyskland att tillåta Finland och Polen att skicka stridsvagnen Leopard 2 till Ukraina.

President Zelenskyjs framtida memoarer kommer att tacka för stödet som getts. Men väst lär få kritik för rädslan att med ”för mycket” stöd provocera Putin till att eskalera kriget. Måtte vi lära oss något av den skada senfärdigheten inneburit.

Så svarar du på insändare och kommenterar