Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-17 10:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/se-over-byrakratin-som-hindrar-utlandsk-partner/

INSÄNDARE

Insändare. ”Se över byråkratin som hindrar utländsk partner”

Synen på anhöriginvandring måste nyanseras. Svenska medborgare som träffar en partner utomlands måste kunna leva tillsammans med honom eller henne i Sverige, anser insändarskribenten.
Synen på anhöriginvandring måste nyanseras. Svenska medborgare som träffar en partner utomlands måste kunna leva tillsammans med honom eller henne i Sverige, anser insändarskribenten. Foto: Hasse Holmberg/TT

INSÄNDARE. Svenskar uppmuntras att semestra, studera och arbeta utomlands – men inte att komma hem med den stora kärleken. Den byråkrati som hindrar en utländsk partner att flytta till Sverige måste ses över, skriver Annika Miscevic.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Den 19 november 2018 ansökte min man om att få flytta till mig i Sverige från Serbien, ett europeiskt land utanför EU. Då var vi nygifta. Jag är född i Sverige och är svensk medborgare.

Som många andra träffades vi på jobbet och blev kära. Däremot säsongsjobbade vi i Kambodja och saknade tillhörighet till varandras länder. När vi bestämde oss för att återvända till Europa var det inte solklart att välja Sverige, men efter viss diskussion föll det sig så.

De flesta svenskar uppfattar sig själva som ett berest och öppet folk. Vi ser oss som internationella och globala, i alla fall innan pandemin stoppade oss från att semestra, studera och arbeta utomlands. Vi söker oss utanför våra landsgränser för att hitta inspiration, upptäcka och lära oss av andra.

Enligt organisationen Svenskar i världen bor runt 660 000 svenskar utomlands. Det motsvarar nästan 7 procent av befolkningen. Siffran bygger på en kartläggning som genomfördes 2014 och 2015 och ger oss en bättre bild än den vi får från statliga organ som Skattemyndigheten och Centrala studiestödsnämnden. Det är en viktig kartläggning för att fånga upp andra grupper som exempelvis säsongsarbetar utomlands. Det ger en rättvis bild av hur svenskar lever i ett globalt sammanhang.

Allt detta tycker vi om. Det uppmuntras till och med. Studielånen är utformade för utlandsstudier, pension betalas även ut i Spanien och ens cv får ett lyft av utländsk erfarenhet.

Men våga för tusan inte komma hem med en partner i släptåg! Där sätter vi ner foten, för anhöriginvandring vill vi inte ha!

I början av 2019 efterfrågade Migrationsverket mer information om min förmåga att försörja min man. Mitt nystartade företag uppfyllde inte villkoren, så jag skaffade mig två jobb inom loppet av nio dagar. Med försörjning på plats kallades min man till intervju i maj 2019. Det gick inte prickfritt och vår naiva syn på processen fick sig en rejäl törn.

Trots mängder av dokument som styrker vår relation som fotografier, skärmdumpar av privata samtal, vigselbevis från Sverige och Serbien samt ett stort antal stämplar i passen som bekräftar att vi tillbringat mer tid tillsammans än ifrån varandra fick min man avslag i februari 2020 med motivering om att det rör sig om ett skenäktenskap. Själv har jag aldrig kallats till intervju.

Därtill hade jag haft mage att byta ut ett deltidsjobb och en behovsanställning till ett heltidsjobb med väsentligt högre lön, men som långtidsvikariat. Det innebar att vi även avslag på försörjningskravet. (Min a-kassa skulle däremot ha uppfyllt försörjningsvillkoren.)

Skenäktenskap existerar och intervjuerna syftar till att identifiera sådana. Så här i efterhand har vi lärt oss att lokalanställda på svenska ambassader runt om i världen har en manual för intervjuer med liknande frågor. Intervjun tar oftast 30–60 minuter.

Frågorna handlar om att bekräfta berättelsen om hur man träffades, hur man kommunicerar med varandra och vad partnerns familjemedlemmar heter. Därefter ska olika datum uppges, till exempel när man träffades, gifte sig och när födelsedagarna infaller.

Ett par sökningar på internet ger dig frågorna och vem som helst kan lära sig svaren utantill. På detta sätt avgör Migrationsverket om det rör sig om ett riktigt förhållande. Ingenting specifikt eller unikt om varandra efterfrågas.

Min man vet inte vad min pappa heter. Det kanske låter orimligt i mångas öron, men inte för oss. Jag har inte pratat med min pappa på över 25 år. De få tillfällen jag talar om honom refererar jag enbart till ”pappa”. Det hade framgått i en intervju med mig, om sådan hade genomförts.

Efter avslag har man sex veckor på sig att överklaga beslutet. Om Migrationsverket accepterar överklagan upprättas ett mål i migrationsdomstolen. Vårt beslut överklagades för 18 månader sedan, den 15 mars 2020. Vi väntar fortfarande på beslut. Det är helt overkligt och helt omänskligt.

Min historia skiljer sig inte från många andras. Jag har dock noterat i olika forum som till exempel Facebook-gruppen ”I väntan på familjen” att det tycks vara gynnsamt om partnern är från USA. Det gäller även Storbritannien efter Brexit.

Kraven för att en partner ska få flytta till Sverige är ganska enkla och till synes solklara. Det ska vara ett etablerat förhållande. Man som svensk ska kunna försörja sin partner och tillhandahålla en lämplig bostad. Det är rimligt och i sin ordning. Däremot verkar Migrationsverket inte ha fått bättre direktiv än ovan redovisat, vilket bara kan härledas till att vi har politiker som inte förmår att se verkligheten.

I juli 2018 infördes en ny förvaltningslag i Sverige som innebär att du som privatperson kan göra en åtalsanmälan mot långsam handläggningstid hos myndigheter. Om ärendet tar mer än sex månader kan man avkräva beslut och vid avslag kan man överklaga.

Detta har medfört att Migrationsverket skickar fler ärenden till migrationsdomstolen än någonsin. I vanlig ordning försöker regeringen och riksdagen att lösa organisatoriska problem hos myndigheter som de själva orsakat genom att införa regler som får negativ verkan någon annanstans. Det är oseriöst och kortsiktigt.

Jag har själv varit lokalpolitiskt engagerad i 13 år. Har arbetat på riksdagen för ett parti nationellt i nästan sju år. Aldrig trodde jag att det går till så här. (Sent ska syndaren vakna.)

Alla som jag talar med utbrister: ”Men, ni är ju gifta?” De som står mig nära – familj, vänner, kollegor eller ytliga bekanta (oavsett partitillhörighet eller åsikt i frågor om invandring) –förstår inte att detta är verkligheten. I stället har vi absurda diskussioner om anhöriginvandring som ett fenomen som ska motas vid grind till följd av en hög asylinvandring.

När den nya migrationslagstiftningen antogs i somras tog regeringen bort kraven på försörjning för utskrivna svenskar som bildat familj och vill återvända hem, men den ändringen berör inte svenska medborgare som redan bor här och hittat kärleken utanför landets gränser. Den borgerliga oppositionen protesterade mot ändringen i lagen, men inte för att stötta svenskar som hittat en partner utomlands – utan för att stoppa all invandring.

Nu har vi levt i ovisshet i tre år, utan möjlighet att påverka väntetiden. Under tiden förväntas jag snällt vänta med mössan i hand, sätta livet på paus och akta mig för att stöta mig med myndigheter och domstol. Jag känner mig maktlös, rättslös och oönskad av mitt eget land.

Förändringar måste nu ske. Politikerna behöver öppna ögonen för verkligheten och Migrationsverkets arbetsordning måste utmanas. Extremt långa handläggningstider kan reduceras, särskilt om synen på anhöriginvandring nyanseras och balanseras.

Då kan vi som svenska medborgare känna oss fria att åtnjuta våra rättigheter. Och kanske kan andra efter mig få fira sin tredje bröllopsdag tillsammans med sin partner i Sverige.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt