Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-12-01 22:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/se-over-svordomspolicyn-i-public-service/

Insändare

Insändare. ”Se över svordomspolicyn i public service”

Radiohuset på Gärdet i Stockholm.
Radiohuset på Gärdet i Stockholm. Foto: Barzan Dello

INSÄNDARE. Det verkar nu acceptabelt med svordomar på bästa sändningstid i Sverige Radios P3. Det är hög tid att se över svordomspolicyn i public service, skriver Tanja Olsson Blandy.

Artisten Carola Häggkvist gästade nyligen ”Morgonpasset” i P3. Medan hennes populära sång ”Säg mig var du står” spelades i radion kunde jag inte låta bli att fundera på vad språkbruket i public service får för betydelse för hur vi tänker – och använder språket.

Programledaren hade nyligen presenterat Carola med orden: ”En av våra absoluta superstjärnor: Carola fucking Häääggkvist!”. Carola, som den superstjärna hon är, fann sig snabbt och svarade: ”Det var första gången jag hört den varianten”.

Jag tror att jag har hört fel. Jag går till min mobiltelefon för att spola tillbaka direktsändningen och lyssna en gång till. Nej, jag hade hört rätt, och inom några minuter omnämns hon med samma epitet flera gånger. Jag försöker att räkna hur ofta svordomar används i programmet, både engelska och svenska, men tappar snart räkningen.

Mina två tonåringar är fullt upptagna med sina morgonbestyr, och jag funderar på hur radions programledare med kvicka (och grova) replikväxlingar snabbt tillintetgör alla mina ansträngningar och bannor om betydelsen av ett vårdat språk. Är detta en signal till svenska folket att det nu är acceptabelt med svordomar i Sverige Radio på bästa sändningstid?

Hur ska lyssnarna (inklusive mina barn) förstå detta på annat sätt än att nya normer sätts kring vårt språk? Att i ett public service-företag som SR höra detta språkbruk (Häggkvist fick till exempel komplimanger som ”du har en fucking great superpower, eller ”vilken fucking story och så vidare) kan tolkas som att SR nu gett klartecken till att att fucking och andra svordomar kan användas i vilket sammanhang som helst.

Är det verkligen ett stort problem? Eller är jag bara en av alla moralpoliser som inte förstår att ett språk utvecklas, och att särskilt användandet av engelska svordomar inte har samma laddning, eller i alla fall är mer legitima, än svenska när de används? Musiktexter är ju i dag fulla av både svenska och engelska svordomar.

För det första är ett sådant språkbruk ett problem därför att public service präglas av idén om ett samhällsansvar och ambitionen att vara folkbildande. SR har dessutom enligt sändningstillståndets paragraf 5 ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor ska beaktas i verksamheten och sändningen ska utmärkas av hög kvalitet.

En målkonflikt kan dock skönjas eftersom samma sändningstillstånd också anger att programmen ska utformas genom tillgänglighet och mångsidighet ”så att de tillgodoser skiftande förutsättningar och intresse hos befolkningen i hela landet”. Möjligen är det i denna strävan som det blir problematiskt för SR och kanalen P3, särskilt om de tror att de attraherar en yngre publik med ett ovårdat språk?

För det andra behöver vi förstå hur användandet av ett sådant språkbruk bidrar till en avtrubbning och att svordomar blir en naturlig del av vår kommunikation. Kristy Beers Fägersten, professor i engelska med lingvistisk inriktning, har forskat om hur förekomsten av engelska svordomar i offentliga medier både avdramatiserar orden och sanktionerar deras användning i andra sammanhang och miljöer.

Hon visar hur medier påverkar språket. Särskilt nämns det engelska ordet fuck, som hon menar genom slagkraftig språkblandning i kampanjen ”Fuck cancer”, filmen ”Fucking Åmål” eller författaren Jens Lapidus bok ”Aldrig fucka up” bidragit till att göra svordomar legitima och en del av det svenska språket. Nu behövs en diskussion om detta är förenligt med public services uppdrag att beakta demokratiska värden och folkbildningsambitioner med kvalitet, utan också om vi vill ge offentliga medier rollen att legitimera detta språkbruk.

För det tredje ser jag hur barn och ungdomar får se att detta språkbruk i public service används utan att det får konsekvenser. Risken är stor att detta försvårar arbetet med betydelsen av en god och respektfull ton på sociala medier och motverkandet av näthat. Det går stick i stäv med uppdraget public service har om ett särskilt ansvar för svenska språket, och om kravet på hög kvalitet och att språkvårdsfrågor ska beaktas.

När jag är ensam brukar jag alltid att lyssna på P1 som jag tycker har flera fantastiska program, journalister och programledare. Men när jag äter frukost med tonårsbarnen på vardagsmorgnar brukade jag tänka att P3, med en variation av musik och snabba nyheter, troligen är bättre för att få tonårs trötta ungdomar att piggna till. Dock har vi hemma under en längre tid ofta numera stängt av P3 för att ingen helt enkelt orkar lyssna på det grova språkbruket.

Kontrasten kunde inte vara större mellan Morgonpassets gäst, en troende kvinna i medelåldern som talar om sin syn på julen och vad den betyder för henne, och programledarna som ohämmat använder ord som fuck, men också ”jävla”, ”fan” och så vidare. Carola Häggkvist beskriver att hon ser julen som en nystart för att lyfta blicken, visa tacksamhet för det vi har och kunna vara glada för det.

Jag kan välja om jag kan stänga av radion, men helst skulle jag önska att Sveriges Radios vd Cilla Benkö tar tills sig Carolas budskap om att se julen som en nystart, men en nystart att utvärdera deras policy.

Det är dags att se över den svordomspolicy som togs fram gemensamt för Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion från 2011. I policyn, som undertecknats 2011 av SR:s dåvarande vd Mats Svegfors, SVT:s vd Eva Hamilton och UR:s vd Erik Fichtelius manar de tre public service-bolagen  till ”återhållsamhet” i användningen av svordomar.

I väntan på en ny policy riktar jag denna fråga till Cilla Benkö: Säg mig var du står, behöver vi fortsätta att acceptera ett sådant språkbruk – och varför ska vi i så fall göra det?

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt