Coronapandemin har inneburit enorma påfrestningar på samhället och dess mest grundläggande funktioner som skola, vård och omsorg. För vissa skolors del har distansundervisningen inneburit att elever blivit utan sin lunch.

Sverige är på många sätt ett praktexempel i välfärd. Att skolan och mycket annat är fritt är något som de flesta uppskattar.

Vi ska vara stolta över att alla skolor och de flesta gymnasier erbjuder fri lunch till sina elever. Det minskar både föräldrarnas stress att tillreda matlåda varje vardag och minskar klassklyftor eftersom det minskar fattiga barnfamiljers utgifter.

Den fria skollunchen ska man dock inte ta för given. I de flesta av världens länder existerar inte denna lyx — att skattepengar går till barnens lunch.

Under pandemin har detta dock ändrats. Inriktade skattepengar för mat går inte alltid längre till just mat eftersom många skolor bedriver distansundervisning. Vissa huvudmän har visserligen beslutat att erbjuda hämtmat, men i skollagen finns ingen skyldighet för huvudmän att erbjuda mat till gymnasieelever.

Det finns dock en möjlighet för huvudmän att få bidrag för maten, vilket de flesta söker. Samma sak gäller för kommunala skolor som för friskolor.

Frågan som då uppstår är: Vad händer med skattepengarna? Om en skola inte längre erbjuder mat, går då pengarna till eleverna eller till ägarna eller stiftelsen (om det är en friskola)?

Samtidigt finns det inget som tvingar skolan att använda matbidraget till just mat. I sådana fall kan friskolornas ägare ta ut detta som vinst.