Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-27 00:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/slapp-virushantering-visar-svagheter-i-var-vardegrund/

Insändare

Insändare. ”Slapp virushantering visar svagheter i vår värdegrund”

En av de första presskonferenserna om coronaviruset den 2 mars 2020, från vänster: Dan Eliasson, dåvarande generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, rikspolischef Anders Thornberg, inrikesminister Mikael Damberg (S), statsminister Stefan Löfven (S), socialminister Lena Hallengren (S), Olivia Wigzell, generaldirektör för Socialstyrelsen, och Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten.
En av de första presskonferenserna om coronaviruset den 2 mars 2020, från vänster: Dan Eliasson, dåvarande generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, rikspolischef Anders Thornberg, inrikesminister Mikael Damberg (S), statsminister Stefan Löfven (S), socialminister Lena Hallengren (S), Olivia Wigzell, generaldirektör för Socialstyrelsen, och Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten. Foto: Alexander Mahmoud

INSÄNDARE. I stället för att jaga ämbetsmän och politiker borde vi fråga oss om det inte finns skäl att revidera den värdegrund som styr oss svenskar. Den slappa hanteringen av coronapandemin visar svagheter i vår värdegrund, skriver Klas Ullman.

Sveriges coronastrategi hyllas av många ekonomer. Den kommer åtminstone på kort sikt vara en framgång. Men något skaver.

Vad har kännetecknat oss under denna kris? Vaga besked, undanglidande makthavare och en oförmåga till snabba, resoluta åtgärder. Och kanske under ytan en vag liknöjdhet med det faktum att främst en begränsad grupp – gamla och svaga – drabbades.

Det har på senare tid varnats för 1930-talets återkomst. Under andra världskriget försörjde Sverige världens största förintelsemaskin med den essentiella råvaran järnmalm. Ett opportunt beteende och en motvilja att ta risker räddade Sverige från kriget och gjorde oss rikare på kuppen.

Vid kriser saknas tid för reflektion. Vi återfaller i invanda reflexer. Ställd inför ett obevekligt yttre hot har vi uppvisat ett beräknande och nyttomaximerande beteendemönster, som genom extensiv tolkning av moralbegreppet upplyfts till ett högre gott. Maximen lyder: Orubblighet och konfrontation av en aggressor är alltid fel, anpasslighet och kompromiss är alltid rätt.

Det har lett till rädsla för sanningen och därmed flykt från ansvar. Sanningen måste alltid försvaras mot översittaren. Att ta ansvar och stå för sanningen kommer förr eller senare leda till en förhatlig konfrontation som kan skada oss.

Egoism, rädsla och rationalitet har blivit en balanserande triad i vår svenska värdegrund. Att öppet erkänna detta skulle avslöja oss som kalkylerande egoister och pulverisera det moraliska imperativ som ger legalitet åt våra handlingar.

Vi har därför inofficiellt stadfäst och institutionaliserat den falska omsorgen och hycklande medlidandet med den utagerande och självömkande översittaren som bara tolererar sin egen världsåskådning och i andras lycka ser orsaken till sin egen ofullkomlighet och misär.

Det har fått genomslag i vår politik: ryggböjandet för nazisterna, kålsuparteorin under kalla kriget, Stockholmssyndromet, ställningstagandet mot Israel genom det ensidiga erkännandet av Palestina då mördarsekten IS stod på höjden av sin makt. Priset att betala är likgiltigheten för aggressorns offer, en likgiltighet som kanske avspeglas i den slapphet som kännetecknat vår coronastrategi.

Gällande Folkhälsomyndigheten är det väl så att om en makt abdikerar från ansvar fyller någon annan dess plats. Svenska ämbetsmän verkar under efterkrigstiden varit förvånansvärt aktivistiska i krissituationer.

FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjöld verkade med goda osjälviska intentioner utanför ramarna på sitt uppdrag. Migrationsverkets dåvarande generaldirektör Anders Danielsson drev en personlig linje i migrationspolitiken. Polismästaren Hans Holmér tog över Palmeutredningen. Nu har vi en myndighet, vars representanter i kristid fått ett utrymme de i grunden inte själva krävt och agerat därefter, på gott och ont.

I stället för att jaga ämbetsmän och politiker kanske vi borde fråga oss själva om det inte finns skäl att revidera den värdegrund som styrt oss från andra världskriget och framåt. Kanske har den skapat ett skadligt beteendemönster som på sikt kommer att missgynna vårt land.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt