Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-05-28 01:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/svar-religionsfriheten-ger-barn-ratt-att-fasta-under-ramadan/

INSÄNDARE

Insändare. Svar: ”Religionsfriheten ger barn rätt att fasta under ramadan”

Den 12-13 maj firade muslimer över hela världen avslutningen av den årliga fastemånaden ramadan med högtiden Eid al-fitr.
Den 12-13 maj firade muslimer över hela världen avslutningen av den årliga fastemånaden ramadan med högtiden Eid al-fitr. Foto: Sören Andersson

SVAR PÅ INSÄNDARE. Barn omfattas av religionsfriheten och har därmed rätt att fasta under ramadan. Att motarbeta deras lagstadgade rättighet grundar sig i islamofobi och inte i påstådd omtanke, skriver Valley Ghanem, muslim, statsvetare och mamma.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

”Att låta barn fasta under ramadan är misshandel”, skriver Karim Shamohammadi i ett svar (den 5 maj 2021) på min insändare (den 29 april 2021) om barns rätt till religionsfrihet under skoltid.

Karim Shamohammadi företräder föreningen ”Barnen först”, men vill ändå inte erkänna FN:s barnkonvention där barns religionsfrihet ingår. Det är häpnadsväckande. Han har också drivit en islamofobisk agenda som ordförande för Skandinaviens ex-muslimer.

Shamohammadi verkar definiera religionsfrihet som endast frihet från religion och kallar föräldrars överförande av religiösa värderingar för ”indoktrinering”. Att fasta under ramadan anser han är ”barnmisshandel” som borde ”orosanmälas till sociala myndigheter”.

Vidare skriver han: ”Ett barn har ingen religion. Det är föräldrarnas religion som barnen indoktrineras i.” Orsaken skulle vara att ”barn inte har förmåga och kunskap”.

Han lägger fram sina argument som en kritik mot min insändare, men det låter onekligen som att han egentligen opponerar sig mot FN. Barnkonventionen, numera införlivad i svensk lag, anger nämligen totala motsatsen till Shamohammadi - att barn har rätt till att ha en religion och att denna rätt är kopplad till föräldrarnas ”rättigheter och skyldigheter (...) att ge barnet ledning då det utövar sin rätt”.

Shamohammadi håller inte med då han tycker att ”det finns andra som är bättre på att förstå dessa barns bästa” än föräldrarna. Med ”dessa barn” är det uppenbart att han menar barn i praktiserande muslimska familjer och inte att vi ska avskaffa föräldraskapets auktoritet överlag.

Det är dessutom paradoxalt att Shamohammadi verkar tycka att barn är inkompetenta varelser som inte bör ha någon bestämmanderätt – samtidigt som han anser att föräldrar inte ska vägleda dessa inkompetenta barn i enlighet med de värderingar som de anser vara de bästa. Hur ska han ha det? Var ska muslimska barn ta vägen? Menar Shamohammadi att muslimska barn ska omhändertas av staten?

Låt oss tala klarspråk. Det Shamohammadi säger, det som föranleder skolornas kränkande beteende i samband med ramadan, och som motiverar förakt från majoritetsbefolkningen, det som föder högerpopulismens tillväxt och det som torterar uigurer i Kina har samma rot – islamofobi. Som historikern Mattias Gardell beskriver i boken ”Islamofobi (2010) som ”socialt reproducerade fördomar om och aversioner mot islam och muslimer, samt handlingar och praktiker som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på basis av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam”.

Ex-muslimer utnyttjas allt som oftast i form av en trygg hamn för ogillande mot islam och muslimer från icke-muslimskt håll. Deras muslimska bakgrund ses som ett sätt att legitimera islamofobin eftersom den påstås vara en saklig kritik ”inifrån”. Sanningen kunde inte vara mer fjärran eftersom ex-muslimer oftast drivs av personliga vendettor mot enväldiga sekulära regimer i Mellanöstern som de flytt ifrån.

Oavsett varifrån föraktet kommer och vad det än handlar om är det viktigt att vi outtröttligt står upp mot rasism, islamofobi och hat i vårt samhälle. Att påstå sig värna om barns rättigheter är ett hyckleri utan like. I själva verket är barns rättigheter endast en täckmantel för anti-muslimsk propaganda.

Av just denna anledning lade jag ner energi på att skriva detta svar – trots att Shamohammadi redan hade fällt sig själv innan han ens börjat.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt