Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-07 04:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/unga-maste-ta-kriget-mot-viruset-pa-allvar/

Insändare

Insändare. ”Unga måste ta kriget mot viruset på allvar”

Fullsatta uteserveringar på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm den 13 april, mitt under den hittills mest dödliga fasen av coronakrisen.
Fullsatta uteserveringar på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm den 13 april, mitt under den hittills mest dödliga fasen av coronakrisen. Foto: Magnus Hallgren

INSÄNDARE. De som var barn, om ens påtänkta, under kalla krigets dagar som inte kan ta detta krig mot det nya coronaviruset på tillräckligt stort allvar. Även unga måste respektera råden om social distansering, skriver Lars Ericson.

Vi befinner oss i krig, men alla kan eller vill inte inse det. Vårt närmaste befäl är statsepidemiolog Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten som fått uppdraget att informera befolkningen.

En gång i tiden hade vi något som kallades för ”kalla kriget. Då fick en stor del av svenska folket utbildning i att försvara landet och sitt folk mot fiende vi inte såg, men visste fans. Och detta med alla tillgängliga vapen och metoder, vilka tänker jag inte gå in på för ”En svensk tiger”.

Nu är fienden osynlig och rör sig fritt i samhället, vilket innebär att den är livsfarlig och kan slå till mot vem som helst. Våra soldater är ett fåtal yrkesgrupper som ska skydda merparten av svenska folket från denna osynliga och farliga fiende.

Vissa av dessa ofrivilliga soldater sätter sina egna liv på spel för att skydda och hjälpa sina landsmän. De gör en enorm insats för oss som inte lärt oss kriga med deras metoder mot denna osynliga fiende.

Vi kan inte lämna dem ensamma att försvara oss och hoppas på det bästa. Alla måste vi hjälpas åt så som vi gjorde en gång i tiden då den svenska tigern levde.

Visst händer det händer att jag är tvungen att röra mig i folksamlingar, även om jag försöker undvika det i största möjliga mån. Dock har jag lagt märke till något anmärkningsvärt.

Det är framför allt de som var barn, om ens påtänkta, under kalla krigets dagar som inte kan ta detta krig på största allvar. Ska det vara så svårt att följa enkla regler så som socialt avstånd för att hålla denna fiende stången?

Det är inte frågan om order att göra det omöjliga möjligt som en stor del av svenska folket fick för att hålla den svenska tigern levande, utan enkla regler att följa. Bussen kommer inte att lämna dig under påstigning bara för att du håller avstånd och väntar på din tur, men trängs du skapar du osämja och ökar smittorisken.

Uppenbarligen har ”en svensk tiger” fått besynnerlig kusin som efterträdare: ”en svensk struts” med överdrivet ego. En uppmaning till er som står med huvudet i sanden och hoppas på det bästa: uppställning och rättning i ledet!