Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-16 23:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insandare/vi-vadjar-om-vardighet-i-hanteringen-av-estonia/

INSÄNDARE

Insändare. ”Vi vädjar om värdighet i hanteringen av Estonia”

Nya undersökningar med undervattenskameror har i år gjorts av passagerarfärjan som sjönk på Östersjön för 27 år sedan. 852 passagerare omkom i en av de värsta fartygskatastroferna i världen efter andra världskriget.
Nya undersökningar med undervattenskameror har i år gjorts av passagerarfärjan som sjönk på Östersjön för 27 år sedan. 852 passagerare omkom i en av de värsta fartygskatastroferna i världen efter andra världskriget. Foto: Madis Veltman

INSÄNDARE. Självklart ska det nyupptäckta hålet i skrovet utredas ordentligt och resultatet offentliggöras. Men vi vädjar om värdighet i hanteringen av vraket efter Estonia, skriver Lotten Kalenius och tio andra anhöriga.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Efter att den årliga mediecirkusen kring förlisningen av M/S Estonia den 28 september 1994 nu passerat kanske vi alla kan sansa oss en aning och göra ett antal reflektioner inför kommande årsdagar.

För anhöriga är denna tid på året alltid en påfrestning. Efter Henrik Evertssons tendentiösa och, som bäst, amatörmässiga dokumentär har det för många av oss varit näst intill outhärdligt.

Det står naturligtvis honom helt fritt att säga vad han vill. Men att public service okommenterat har upprepat hans och hans anhängares påståenden, låtit samma ihärdiga, i ämnet okunniga debattörer, framstå som experter i sak och, i bästa fall, låtit någon torr expert som hastigast tillägga något kort och intetsägande på myndighetssvenska för att balansera upp dessa ogrundade påståenden är snudd på ofattbart. I allt annat eftersträvas en balanserad rapportering, så varför inte i detta ämne?

Skadan denna spridning av desinformation är svår att beskriva. Men för att citera en anonym kvinna i en sammanställning av anhörigas synpunkter den 28 maj 1998: ”Varje gång det tas upp en ny vinkling eller diskussion, rörs man igen! Allting gör ont igen.” Det var knappt fyra år efter olyckan. Nu har det gått 27 år.

Anhöriga som inte vill något annat än att hantera sin sorg störs i den processen när varje liten ny detalj, sann eller falsk, lyfts upp som världsomvälvande. Anhöriga som vill minnas sina saknade för vilka de var, deras personlighet och gemensamma minnen får återkommande sina nära och kära reducerade till offer.

Mediala svallvågor efter mer eller mindre välgrundade nya idéer om olycksnatten besudlar anhörigas och överlevandes minnen och känslor. Sår rivs upp när allt vad många vill är att läka, minnas och hedra.

Att en viss misstro mot politiker hänger kvar är förståeligt eftersom den initiala hanteringen efter olyckan var så pass valhänt och ostrukturerad att olika bud gavs om bärgning av kroppar. En makaber idé om att täcka över vraket utreddes utan tillräcklig förankring med anhöriga. Transparensen gentemot estniska myndigheter lämnade mycket att önska – och så vidare. Vi får innerligt hoppas att dagens politiker dragit lärdom av hur de bör agera om någon liknande katastrof inträffar igen.

Dessa 25 år gamla misstag är dock något regeringarna gjort allt i sin makt för att ställa till rätta genom att tillsätta nya undersökningar och beordra nya utredningar när ny information tillkommit. (Det inkluderar de påstådda militärtransporterna under olycksnatten.) Till det kommer oberoende internationella utredningar som i allt väsentligt bekräftar tidigare resultat.

Ingen katastrof i Sveriges historia har varit så granskad, utredd, rekonstruerad och offentliggjord som förlisningen av Estonia. Allt finns i Riksarkivets Estoniasamling: mötestranskriberingar, ljudupptagningar, myndighetsuppdrag, konsekvensanalyser, expertutlåtanden och remissvar från anhörigföreningar.

Det som inte går att klicka upp direkt på hemsidan går för vem som helst att begära ut som offentlig handling, även om personuppgifter och annan känslig information är sekretessbelagd.

Det är dock inte nog för en liten och högljudd klick människor att frågetecken efter frågetecken har rätats ut. Antingen ignoreras svaren totalt eller så hittas ännu någon detalj som inte utretts ”tillfredsställande”.

Faktum är att de frågetecken som kvarstår kring förlisningen eller myndigheternas hantering av densamma inte är stora nog för att vända det klarlagda händelseförloppet på ända. Än mindre är de stora nog för att rymma en internationell sammansvärjning och en decennielång mörkläggningsoperation.

Vad drivkraften är hos dem som vill försöka avslöja tvivelaktiga intentioner bakom förlisningen är obegripligt. Kommer någon att finna själslig ro om det, mot förmodan, skulle nystas upp en ondskefull komplott, konstruerad i skuggorna av människor mäktiga nog att tvinga flera länders regeringar till mörkläggning i ett kvarts sekel, egala inför att offra nästan tusen oskyldiga människoliv – för lite smuggelgods?

Självklart ska det nyupptäckta hålet i skrovet utredas ordentligt och resultatet offentliggöras. Men kan vi sedan lägga detta bakom oss och låta dem vi förlorat vila i frid – och i fred – på havsbottnen enligt historisk tradition?

Kanske kan 2021 vara sista gången som årsdagen av överlevandes och anhörigas värsta händelse i livet handlade mer om konspirationsteorier och sensationslysten journalistik än om att med värdighet och i nationell samhörighet minnas dem som förolyckats.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt