Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 11:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/anna-och-olof-har-gronsaker-for-hela-aret-i-sin-stadsodling/

INSIDAN

Anna och Olof har grönsaker för hela året i sin stadsodling

Olof Söderén och Anna Rökaeus har svårt att tänka sig att gå tillbaka till köpta grönsaker sedan de börjat odla själva.
Olof Söderén och Anna Rökaeus har svårt att tänka sig att gå tillbaka till köpta grönsaker sedan de börjat odla själva. Foto: Tomas Ohlsson

Man behöver inte leva på landet för att odla sin egen mat. Stadsodlarna Anna Rökaeus och Olof Söderén bor centralt i Göteborg och är nästan självförsörjande på grönsaker.

– Staden kan inte försörja alla med mat, men vi stadsbor skulle kunna odla betydligt mer än vad vi gör i dag, säger de.

I en tvåa i Göteborg lägger Anna Rökaeus och Olof Söderén grunden för det som ska göra dem självförsörjande på grönsaker under hela sommarhalvåret och en stor del av vintern. Det är här som frön i stora mängder blir små plantor som sedan som sätts ut i odlingarna.

Nu är det början på juni. Vi träffar Anna och Olof i en av deras odlingar i det gamla militärområdet Kviberg i stadens utkant. De små plantorna som fått förgro i lägenheten har nu blivit stora.

– När man väl börjat odla en gröda själv så skulle det kännas konstigt att gå tillbaka och köpa den i affären, säger de samtidigt som de skördar de största bladen i sallatslandet.

På odlingslotten växer många olika sorters sallat, lök, vitlök, olika kryddor som timjan koriander och persilja.

På sin andra odlingslott i koloniområdet Gnistängen odlar de mer för vintern: potatis, bondbönor och jordärtskockor.

Olof Söderén och Anna Rökaéus tycker att fler borde prova på att odla grönsaker i stan.
Olof Söderén och Anna Rökaéus tycker att fler borde prova på att odla grönsaker i stan. Foto: Tomas Ohlsson

Självhushållning är något som förknippas med gårdar på landet, men det kan även bedrivas i stan, menar de båda. Just detta har blivit något av deras mission. Tillsammans har de skrivit boken ”Spenat i stan” (Norstedts) som ger tips om hur man kan börja odla sin egen mat även om man råkar bo i en stad.

De älskar att bo i stan och har aldrig drömt om en gård på landet.

– Det handlar mycket om vad man vill lägga sin tid på. På en gård är det så mycket annat som ska skötas. Att ta hand om alla byggnader, till exempel. Vi kan fokusera på våra odlingar, säger Olof.

– Jag kan inte tänka mig att leva ett liv där jag är beroende av att ha en bil. Här i Göteborg kan vi åka kollektivt överallt, säger Anna.

De uppskattar alla fördelar med att bo en en stad: Det mångsidiga kulturutbudet, med alltifrån museer till teater och restauranger. Möjligheten att bo på en liten yta och ha nära till allt.

– Samtidigt är vi naturligtvis medvetna om att en stad aldrig skulle kunna försörja sin befolkning med mat. Staden är beroende av landsbygden, säger Anna.

– Det är viktigt att inte skapa någon polarisering, fyller Olof i.

Men de menar att det finns många ytor både i och runt städerna som skulle kunna utnyttjas bättre för odling. Till exempel finns det många balkonger, gårdar och grönområden som i större utsträckning skulle kunna användas för att producera mat.

Om man verkligen vill satsa på odlingen kan det bästa vara att få tag i en kolonilott. Det är där den största delen av stadsodlingen sker, menar Anna och Olof.

Kolonilotterna med en stuga brukar det vara långa kötider till. I vissa kommuner säljs de i stället på den öppna marknaden till mycket höga priser. En odlingslott utan stuga utanför staden brukar det vara lättare att komma över.

– Fördelen med en kolonilott är att där finns samma förutsättningar som ute på landet med tillgång till riktig jord i marken, säger Anna.

Plantorna har drivits upp i lägenheten och ska snart planteras ut.
Plantorna har drivits upp i lägenheten och ska snart planteras ut. Foto: Tomas Ohlsson

Under samtalet sätter plötsligt sätter en grästrimmer igång strax bakom oss. Anna och Olof får genast något lystet i blicken och vänder sig snabbt om. Strax därpå har de gjort upp om att de ska få ta hand om gräset.

Gräs är nämligen hårdvaluta för en stadsodlare. Marken mellan plantorna i Anna och Olofs odlingslott är täckt med gräsklipp. Det bevarar fukten i marken, håller ogräset borta och tillför samtidigt näring till jorden.

Olof och Anna är lite kritiska till trenden med att odla i pallkragar, även om de har full förståelse för att det ibland är det enda som står till buds.

– När man odlar i pallkragar så blir man ofta beroende av att köpa jord i påsar. Den ”jorden” består ofta bara av torv samt konstgödsel. Man köper sig en genväg som inte är bra i längden. Det blir konsumtion snarare än produktion. Då kan man ju lika gärna köpa färdiga grönsaker som odlats ekologiskt utanför stan, säger Olof.

I stället förespårkar de att man så långt det går använder den befintliga jorden och tillför näring i from av gräsklipp, löv eller annat organiskt material som man kan hitta i sin närhet.

– Om stadsodling ska vara hållbar på riktigt behöver också gödningen komma från staden. Vi har inte tillgång till så mycket djurgödsel i städer men däremot mycket andra resurser, till exempel grönmassa och matavfall som kan bli till kompost, säger Anna.

Olof Söderén och Anna Rökaeus med den lilla skörd som salldsgallringen gav.
Olof Söderén och Anna Rökaeus med den lilla skörd som salldsgallringen gav. Foto: Tomas Ohlsson

Hur ska man då börja om man får tag på en igenvuxen kolonilott? Enklast är att täcka marken som ska odlas upp med kartong. På kartongen lägger man gräsklipp, löv, halm eller annat organiskt material som blir en kompost.

Redan första året kan man sätta potatis och jordärtskockor som orkar konkurrera med ogräs. Året därpå har kartongen tagit kål på gräsmattan och därefter blivit ett med jorden.

I mer än tio år har Olof och Anna själva odlat sin egen ekologiska mat samtidigt som de bott i lägenhet, först i Stockholm och sedan ett år tillbaka i Göteborg. Även maten de köper i affären är ekologisk. Det handlar om att värna den biologiska mångfalden, menar de.

– Hållbarhet är en viktig utgångspunkt för oss. Det handlar inte bara om att skippa kemiska bekämpningsmedel. Även konstgödsel förstör jorden på sikt och leder till övergödning av sjöar och hav. Den fosfor som används i konstgödsel är dessutom en ändlig resurs som bryts i gruvor, säger Anna.

Ett av stadsodlarnas bästa tips är att samla på sig gräsklipp att täcka odlingarna med. Det bevarar fukten i marken, håller ogräsen borta och ger jorden näring.
Ett av stadsodlarnas bästa tips är att samla på sig gräsklipp att täcka odlingarna med. Det bevarar fukten i marken, håller ogräsen borta och ger jorden näring. Foto: Tomas Ohlsson

Olof började redan som tonåring att samla på krukväxter. Hans första lägenhet i Stockholm blev snart ett grönskande rum. Det var snarare ett behov än ett intresse att se till att plantorna trivdes, säger han.

– När jag började odla ute var det fascinationen över att man gör sin egen mat från ingenting som blev drivande. Så småningom blev jag beroende av den typ av mat som man får fram när man odlar själv. Jag har svårt att tänka mig att gå tillbaka och bara äta köpt mat från affären, säger Olof.

Anna växte upp i Värmland och fann under uppväxten något kontemplativt i att rensa sin morfars och mormors trädgårdsland.

Men mer än så blev det inte. Och när hon träffade Olof följde hon ovilligt med till hans odlingslott, med löfte om att bara få ligga på gräset och ta det lugnt.

– Väl där var det något som slog an hos mig när jag insåg att jag inte hade en aning om ifall jag ens skulle klara av att odla en potatis, säger hon.

Så småningom vaknade även Annas intresse för odling till liv, mest utifrån hennes miljöengagemang. I början var hon lite tveksam. Hon hade inte samma tålamod som Olof att hålla liv i känsliga sådder och ville ha stora skördar på en gång.

– I dag känns det jättekonstigt att jag tidigare inte hade en aning om hur man får fram något så basalt som sin mat. Man kan ha en massa universitetspoäng men skulle inte klara sig på egen hand. Nu har det blivit ett beroende. Kopplingen till maten har blivit som en livsstil, säger hon.

Vad är det bästa med att odla till sig själv?

– Man mår bra av att vara ute, man får mycket god mat och slipper dessutom köpa mat, säger Olof.

– Att odla själv räddar inte världen, men det gör oss lite gladare och skapar en känsla av att vi lyckas smita undan lite från det tillväxtsamhälle som vi egentligen inte vill vara en del av. Det är kul att kunna visa att det går att göra någonting på egen hand i liten skala, säger Anna.

Vilka är era drivkrafter för att odla i stan?

– Det är lite svårt att sätta fingret på. Man kan läsa in sig på miljöproblemen teoretiskt, men odlingen ger en ökad förståelse till exempel för varför vi behöver biologisk mångfald. Har man en gång försökt handpollinera en gurka med tops så inser man hur viktigt det är att vi inte utrotar alla pollinerare. Utan dem blir det betydligt svårare med matförsörjningen, säger Anna.

– Sedan är det väldigt kul att utmana sig själv. Om man ett år odlat lök som räcker fram till jul så är det spännande att se om man nästa år får den att räcka ända tills vårlöken är färdig, säger Olof.

Foto: Tomas Ohlsson

De pratar mycket om att få en känsla för jorden och att ta hand om den. Det tog lång tid innan de till fullo förstod hur viktig jorden är och hur mycket liv där finns.

– Bra jord har en sådan enorm motståndskraft. Det är en sådan katastrof att vi inte tar tar bättre hand om vår jordbruksmark i Sverige. I stället utarmar vi jorden med konstgödsel, säger Anna.

De har också ett större perspektiv på sitt sätt att leva. Det handlar om att hushålla med resurser i allmänhet och minska på konsumtionen. Då kan de i sin tur dra ned på lönearbetet och få mer tid till odlingen.

– Det är inte hållbart att vi fortsätter på den ekonomiska nivå vi är på. Vi skulle behöva backa hela ekonomin ganska rejält för att inte tära på jordens resurser, säger Olof.

De påpekar att det finns mycket ätbart att plocka även i stan. Det hatade ogräset kirskål äter de som sallad, eller gör soppa på, som med nässlor. Äpplen får de från släktingar.

Hur klarar ni vintern?

– Lök, pumpa och vitlök behöver inte lagras kallt. Mycket av det vi odlar kan torkas, läggas in eller frysas. Under vintern äter vi mycket grönkål och odlar groddar, säger Olof.

– Kål kan man skörda nästan hela vintern. Det finns alltid nåt, säger Anna.

Ämnen i artikeln

Miljö

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt